Svamplycka

Man kan egentligen inte fråga någon om en sådan sak som ”lycka” och förvänta sej ett svar i generella ordalag. Människor har så vitt skilda uppfattningar om lycka.

En gång kom bonden på Bogesund åkande i traktorn med en flaska nävervatten som han ville att vi skulle dricka tillsammans under ceremoniella former och andäktig tystnad. Han verkade jävligt lycklig! (Björksaft hette det förresten.)

Och jag drack och jag drack och det hände INGENTING. Jag fick inte ens musöron.

Men det var gott… och lite himmelskt sådär. Nävervatten!

I morse hittade jag en stor påse svamp i köket. Den var från Claudia. Jag har inte en ANING om hur den har hamnat här. (Claudia bor på fastlandet.) Men faktiskt, jag kände någonting som skulle kunna vara ”sann lycka” när jag såg alla dom där svamparna. Någonting stort och utomjordiskt – ungefär som med nävervattnet. Det har inga brutala effekter, men man upplever en ödmjuk tacksamhet över att vara en som får vara med och smaka av naturens håvor.

Måhända att man även utvecklar en kantarellhatt på huvudet under natten. Det vore festligt!

Claudia har levererat

En reaktion på “Svamplycka

  1. Hej!

    Så härligt. Vassego.

    Jag är en blandning av Di Leva och värsta tävlingsmänniskan i skogen.
    Det ÄR en tävling. Först att leta reda på de rackarna. Sen att plocka ALLA. Ingen annan ska få. Det handlar om att pricka i rätt skog från bilen. Där! Sen ska man navigera i själva skogen också. Där! Dubbelbingo.

    Men ibland glimtar det till liksom och jag SER skogen. Då är den vacker och jag blir nästan sinnlig, känner det som att skogen är min kyrka. Di Leva.

    Så långt har det nu gått kära Carina att jag häromdagen ifnör mina vilt stirrande tillika oförstående kollegor sa: Det måste ju vara svampens lyckligaste dag – när den blir plockad. För annars what a waste.

    Sen sa jag också till en lite mindre skara att jag tyckte att fingrar borde få förtur för tryne. Vildsvinen äter svamp. Dom bökar runt och glufsar i sig. Vi homo sapiens däremot plockar, rensar och tillagar.

    Nu känns det som om dom ser på mig med lite annorlunda ögon, har lite svårt att tyda dom.

    :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.