Roten till allt ont

Nu är jag inte så jävla kaxig längre.

Jag vet inte om någon minns, men jag hade en idé om att utveckla en redan ganska beprövad motionsmetod som… jogging.

Jag tycker att det är waste of time, att bara träna benmusklerna om man ändå är igång att röra på kroppen. Ska man dessutom släpa med sej armar och hela det trista paketet (ja, så här resonerar jag) vill man ju att dom ska ha motion också. Och huvudet. Hur fan tränar man huvudet? Inte hjärnan då alltså, den är ju lätt att sysselsätta. Utan själva knoppen? Roten till allt ont!

Alltså, jag har verkligen inte lyckats finna ett svar på alla dessa frågor. Men jag har skaffat ett par hantlar. Och det har jag nu fått ångra.

Ungefär halva jag (hela den vänstra sidan) har liksom skurit ihop. Varenda led är paj!

Det här med smärta har jag också en teori om. Nämligen att träning GÖR ont. Man får acceptera ”ont” och helt enkelt fördriva ont med ont. Ännu mera träning!

Jag har alltid varit mitt eget största problem.

Vad ska man göra när ont inte räcker till för att utplåna det onda? Börja sticka spikar i el-urtaget eller självstympa sig?

Nej, jag tror inte alls att ni förstår hur jag menar.

Men där är vi i alla fall nu. I ett jävla träsk av Voltaren, vila och missmod.

En god nyhet!

I alla fall för min producent.

Jag har skrivit färdigt ett manus.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det vore roligt att hälsa på lilla Viola i Göteborg. Kanske någon undrar hur Viola ser ut vid fem veckors ålder. Ungefär så här…

Ungefär så här…

Skulle någon dessutom förledas och tro att detta är en näpen liten Nallebjörnsras, så är det inte heller helt fel. Men många uppnår en vikt kring 40 kg och skuttar glatt (oproblematiskt faktiskt) över hela soffgrupper (inklusive matsalsbord) i vardagsrummet. Läs gärna mer om rasen under fliken ”Pang-Pang” på startsidan.

Jag måste bara berätta, en av mina äldsta vänner som driver djuragenturen Dog Model (och tränar hundar för svåra uppgifter), sa en gång till mig:

– Carina, jag skulle så väldigt gärna vilja äga en Weimaraner…

Hon tog sej för korsryggen och tillade:

– Men jag tror inte att min kropp håller för det.

Jag resonerar så här, att en Weimaraners energi ska bekämpas med en annan Weimaraners energi. Jag är övertygad om att det kommer göra helvetes ont. Men fy fan vad roligt det ska bli!

4 reaktion på “Roten till allt ont

  1. Som min man brukar säga när vänninan kvistar över på en vinafton(bärs+brännvin):
    ”En kärring är två för mycket!”Två spökisar blir inte dubbelt upp det blir fyrdubbelt!Minst
    Härligt blire och jag är avundsjuk,men inte missunnsam.

  2. Kroppen börjar gnälla väldigt tidigt Carina…bara till att forsätta så släpper det. Glöm inte att dricka vin i samband med Voltaren.
    Ta med dig Weimaranerna på jogging också! de lär kunna göra ett trevligt sällskap när du joggar, det bästa med att jogga med hundar är att dom nästan jämt är i toppform.

    Lycka till !

  3. Hahaha! Jag är alltför mesig att våga ta några tabletter, och salvan hjälper inte alls. Så nu skiter jag i det här gnället och öser på som vanligt istället.
    Weimaraner OCH vin kan vara lösningen. Kanske tillsammans med vildand och svart trumpetsvamp.
    (Kan du göra det till i morgon, Fridolf?)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.