Krokodilångest

Jag går och dras med någon slags molande ångest över alla vilda och tama djur i Queensland som inte har en aning om att dom ska få en cyklon över sej inom ett par timmar. Kanske beror det på att jag själv har blivit överraskad av en tromb och plockat döda kaniner ur träden efteråt. Jag VET att små djur blåser bort under kraftiga oväder. Men en cyklon… Herregud! Då börjar det ju även vina hästar och krokodiler runt öronen.

Tromben i Hamra
(Ja, där bodde vi…)

Jag kan i alla fall meddela att Viola mår prima, och även Wilmer (ännu så länge). Dagen är ung. Solen står som spön i backen och snart ska vi bege oss av ut i skogen. I går tog Wilmer upp ett spår rakt upp i en tall. Han var verkligen påstridig och försökte med alla medel ta sej upp till tallkronan. Jag tror att det har dött en gammal friflygande undulat där en gång på morfars farfars tid, och nu plötsligt fick Wilmer känningar av den. Det vill säja, om det inte är en krokodil som sitter där och gömmer sej.

Det är synd om djuren.

4 reaktion på “Krokodilångest

  1. Jag gillar Dahl bättre än Strindberg.

    Skärgårdsbeskrivningarna är mer levande och intressanta. Madame Flod hade till exempel aldrig tuggat i sig en adrenalinspruta och Karlsson skitit totalt i friflygande undulater.

    Och hur mycket roligare är det inte med fyrhjulingar som går genom isen istället för likkistor?

    // T.

  2. Tony, du är bäst (sannolikt på allt)!
    Anton, du är förnuftig (för det mesta).
    Johanna, sluta klaga. Din hy är finare än min, dina kjolar snyggare och dina klackar högre.
    Orka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.