Hell o’ clock in the morning

Allvarligt samtal med Wilmer ”fuckhead” Dahl hell o’ clock in the morning.

– Wilmer ditt as! Vad håller du på med egentligen?

– Jag sörjer.

– Du skäller!

– Det är sorg.

– Det är trams.

– Och sorg.

– Vad är det som du sörjer så våldsamt?

– Jag känner mej ensam och övergiven.

– Löjligt, Viola är ju här.

– Viola är inte här.

– Vem är det då som sitter vid din sida och ylar.

– Det är en spanks gråterska.

– Med lurviga öron och lång svans?

– Hon har en sjujävla spansk sorg.

– Vet du att jag har försökt somna om allt sedan klockan tre i natt.

Keep on trying. Här ska det sörjas.

– Men VAD är det ni sörjer?

– Att vi har blivit övergivna. Mest jag, faktiskt. Viola är ett falskt stycke som man inte riktigt vet hur hon känner innerst inne.

– Men seriöst, Wilmer. Ingen har övergivit dej.

– Jag blev inslängd här i köket med spanjorskan efter morgonpromenaden och nu börjar det kännas förbannat trist hela arrangemanget.

– Det är tjugo minuter sedan.

– Tråkigt.

– Vad är det du vill egentligen?

– Sova i sängen.

– Nä, inte det…

– På den varma sidan.

– Nä, inte där…

– Och hon, spanjorskan, ska med också.

– Men jag då, Wilmer. Var ska jag sova.

– Skiter jag i. Du kan stå i köket och yla bäst du orkar. Goodnight!

Ensam och övergiven

2 reaktion på “Hell o’ clock in the morning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.