Soppsatans återkomst

Jag tycker att gamla Soppsatan ska tas till heders igen. Det var längesen vi gjorde ”soppsatan” här ombord, och Nisse är ju sugen på att lära sej laga mat.

Enär jag faktiskt INTE orkar redigera ett gammal recept, kör jag helt enkelt ut en repris från förra året.

Here we go again, jag har tjatat om den här soppan förr. Men nu kommer den med bilder! Först vill jag bara berätta om ett ”läsarbrev” som jag fick idag. Alltså, jag ÄLSKAR mina läsarbrev. Jag tycker att det är STORT av en människa att sätta sig ned och sammanfatta sina tankar kring ett skönlitterärt verk och faktiskt sända detta till författaren.

– Läsarbreven betyder allt, sa jag till Caroline under lunchen.

– Det är det bästa, sa hon.

– Jag fick ett idag, sa jag.

– Vad stod det? sa hon.

– Att det är för mycket sex i mina böcker, sa jag.

– I helvete, sa hon. Det är för LITE sex i dina böcker!

Sedan berättade hon om ett bokprojekt som hon har ihop med författarinnan Birgitta Stenberg, en samling erotiska noveller. Och det är ju sånt här vi ”författare” går igång på. Känslor! Det behöver inte alls (och gör sällan) handla om sex. Det absolut högsta betyg man kan få är när en läsare har blivit berörd över huvud taget. Och det hade den här mannen blivit. Det här med själva ”sexet” var bara inledningen av brevet.

– Sex, sa Kråke och lade på luren (för hon talar mycket i telefon). Snackar ni om sex nu?

– Jajamensan, sa vi.

– Är det någon som kan skriva bra här? undrade hon plötsligt. Jag har en idé!

Det är nog bara Kråke i hela den norra hemisfären som kan sitta vid ett bord fullt av rätt så erfarna skribenter och ställa frågan; ”Är det någon som kan skriva här?”

Kul, faktiskt!

Kråke kom med rara presenter och en idé

Men så här har min eftermiddag sett ut (och låtit). Kråke, ni ska bara veta att hon har ideér om precis ALLTING. Här kommer receptet på ”Soppsatan” i repris.

Det här behövs

Mät upp 1-2 liter vatten (det är inte så jävla noga och jag vet inte hur många personer det räcker till heller) och ploppa i 3-4 buljongtärningar. Jag brukar ta 3 stycken grönsaksbuljong och 1 hönsbuljong. Men det kan väl mängden vatten få avgöra. Man får inte känna sej låst i sin kokkonst. Dock har jag sett middagsgäster resa sej upp och gå när dom fått höra talas om hönsbuljongtärningen. Även Carolines döttrar förhörde sig noga om vilken slags buljong som var i soppan.

Tag en stor kastrull

Tillsätt sedan två burkar majs och låt alltsammans koka lite sansat i ett par minuter. Därefter lyfter man av hela kastrullen från spisen och mixar innehållet till en ganska jämn… ja, soppa. Och nu kommer det roliga.

Färdigkokta röda linser från Go Green

Blanda ner en burk cocosmjölk, ett paket (förkokta, sköljda) röda eller gröna linser (tag Go Green), en fetaost i bitar (den ekologiska är absolut godast) och en blandning av färska örter. Jag brukar ta dragon, timjan och kanske rosmarin. Annars vad fan som helst. Torkade örter går säkert också bra. Men i fallet med dom färska bör man nog hacka dom först. Sedan är det egentligen bara att krydda, det kan räcka med vanlig svartpeppar. Absolut inte vitpeppar, det skulle fördärva hela prylen!

Nu ska det här liksom förena sej på ganska låg temperatur. Och om soppan verkar för tunn så red den med lite mjöl och grädde (vispa ihop). En skvätt grädde kan man slå i any how eller cremé fraiche.

Allt det här går jättefort att laga – för fort! Därför hinner man också rosta bröd och till dessa kan man exempelvis ha pesto (ge för sjutton inte till en nötallergiker – dom slutar andas av pesto, men det vet dom i allmänhet om själva).

Redning

Nu är det egentligen klart, men den här soppan går givetvis att utveckla i det oändliga. Det finns ju också människor som kräver någon form av ”död” i maten för att dom ska bli nöjda och belåtna. Då är det behändigt med lite kyckling vid sidan om.

I Carolines kajuta
Från vänster, Caroline Giertz, Kråke Lithander och Simoné Giertz.

Alla åt med god aptit, Caroline sa att det var ”jättegott”, men erkände sedan att hon varken har någon smak- eller något luktsinne.

– Men hur FAN kan då avgöra hur soppan smakar? frågade Kråke.

– Jag äter i ”svartvitt” och ni i ”färg”, svarade Caroline. Och det här var en bra ”svart-vit soppa”.

Sen ville vi höra om ”bryggprojektet” på Tomarps och såklart vårens avsnitt av… Moohahaha, Det okända. Kråke funderar på att bygga övernattningslägenheter i ”dyktalberna” (för den som vet vad det är någonting), och jag… Jag ska ta mej en allvarlig funderare över det där brevet jag fick. Där stod nämligen en hel del i det. Bland annat följande; ”För rockband är tredje plattan den svåraste och osäkraste och jag tror att samma sak gäller även författare. Därför ser jag extra mycket fram mot din tredje bok.”

Själv ser jag mest fram mot min ”tredje” soppa. Jag tror jag ska krydda den med extra mycket sex och synd!

Peace out!

3 reaktion på “Soppsatans återkomst

  1. Men shit ska du oxå börja med matlagningsrecept. Det är ju sju TVkanaler som kör matlagning varje kväll. Jag får prestationsångest.
    Har du nåt bra recept på gammla utgångna hästar? Vi har nåra som skulle passa?

  2. Där gav du mej verkligen någonting att tänka på, Cissi. Vad gör man av sina gamla utgångna hästar. Kalops och promenadskor?
    Låt mej fundera, så ska jag nog kunna komma upp med någonting :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.