Barn är ett gåtfullt folk

Jag har en lagens väktare vid min sida, och det är sannerligen inte Bulten i Bo. Det finns bara en som ser till att mjölken kommer in i kylen, att alla plattor är avstängda och att ingen någonsin fäller en rasistisk kommentar. Det är min yngsta dotter, Nisse. Det intressanta med Nisse är att hon är född i tvillingarnas tecken. Det finns ingen som så suveränt besitter två diametralt motsatta personligheter i en och samma småbarnsknubbiga kropp. Hennes hjärta blöder för allt som är ynkligt och fattigt och övergivet. Kanske är hon den enda jag känner som tycker synd om osten. Barn är ett gåtfullt folk…

Ett par andra som hon inte tycker lika mycket om, är sina äldre systrar. Systrarna tycker inte om Nisse heller. Dom tycker att Nisse är ett Djävulens påfund som bits och slåss och lånar kläder utan att fråga. Nisse åker ofta på stryk. Det tar hon ganska bra. Häromdagen satt hon i soffan med ridhjälm på huvudet och ridpiska i handen. Stora tårar rullade utför hennes kinder. Det gick ett tecknat barnprogram på TV. Nåt om en liten tulpan som höll på att vissna. Nisse grät och led. Jag frågade;

– Varför har du ridhjälm på dej?

Hon gav mej en hastig blick.

– Ifall Freja och Humla kommer, dom slår mej i huvudet.

Jag stönade uppgivet.

– Men varför har du ridpiska i handen.

Nisse svarade kort;

– Så att jag kan spöa upp dom förstås!

Jag slog av teven.

– Kan du inte göra någonting annat istället… Baka nåt!

Nisse tittade missmodigt på mej.

– Som vaddå?

Jag funderade hastigt.

– Negerbollar!

Nu blev Nisse alldeles mörk i blicken och upprepade hotfullt;

– Sådär säjer man inte?

Jag skämdes djupt och frågade;

– Ja, men vad ska man säja då?

Nisse började plocka fram bunkar och byttor ur skåpen.

– Chokladbollar, Pucko!

Jag nickade lätt maniskt.

– Men om det är såna där ljusa bollar då… lite beiga liksom…

Nisse mixade ingredienserna.

– Då kan du bara säja, att det är färgade bollar.

Några timmar senare skulle jag träffa mina vänner på stan. Det blev en sen kväll, mycket sen, det blev nästan morgon innan jag var hemma igen. Vi hade väl inte precis festat loss helt utan sans och vett, men jag förväntade mej knappast en okomplicerad morgondag. Och det blev det inte heller. Jag hann just inte mer än att dra upp täcket till hakan och somna, förrän Nisse galopperade in i sovrummet och slog på teven. Jag tänkte; ”Om jag bara ligger här helt stilla och blundar hårt, kanske det går att somna om i alla fall.” Det gjorde det! Kanske hann jag sova i fem hela minuter innan Nisse ruskade mej hårt och ropade i mitt öra;

– Mamma mamma, vet du hur man får negrerna att sluta hoppa i sängen?!

Jag hävde mej upp på armbågarna och tyckte att hela rummet snurrade runt. Jag såg att det gick ett tecknat barnprogram på teven och funderade ett ögonblick på att spy. Nisse ruskade i mej igen;

– Svara då, vet du hur man får negrerna att sluta hoppa i sängen?

Jag skakade lamt på huvudet.

Nisse kröp ner i sängen och drog åt sej allt täcke;

– Man sätter kardborreband i taket!

Som sagt var… Barn är ett gåtfullt folk!

”Barn”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.