Lolas livade lördag

Ingen hund, ingen människa har skrämt mej lika många gånger som Viola, inte ens Jultomten. Vi tyckte att Wilmer, som valp, var lite väl inovativ i sitt samlande och förgörande av skor. Viola är inte ett skit intresserad av gamla skor. Hon gillar trestegsraketer. Svåra hinder, stora utmaningar, gärna sammankopplade med koncentrerad tankeverksamhet. Dom är väldigt, väldigt olika varandra. Wilmer blir till exempel helt apatisk när man lämnar honom ensam. Det är helt perfekt! Viola börjar genast skissa på en avancerad smash and grab kupp. Hon är den enda av hundarna som gömmer saker.

Här om dagen var alla tuggben helt borta. Jag förstod direkt att Viola hade gömt dom, och lyfte slentrianmässigt på hennes dyna där hon ofta döljer sina dyrgripar. Låg det några ben där? Nej, men tre förskärare.

Hundjäveln planerar att döda oss!

Jag har faktiskt sett det hända förr. Hur hon ställer sej på bakbenen, dyker ner i diskhon och snor saker. Diskborsten är ALLTID borta.

Att hon river staket och rymmer, det vet ni redan. Ändå har hon sällan tråkigt. Violas dagar börjar tidigt och slutar sent. Hon borde vara dödstrött, men hon har alltid lite energi över för en sista show off. Som i går.

Hundarna hade varit igång hela förmiddagen, och nu skulle dom vila. Som vanligt låg dom i köket. Alla grindar var stängda. Det hade jag själv kontrollerat. Jag var dessutom hemma. Två gånger såg jag dom ligga snyggt och prydligt utsträckta intill varandra. Viola blängde på mej med sina klotrunda ögon. Jag tog itu med tvätten (för hand).

Nästa gång jag kom upp till köket var hundarna borta. Jag hittade dom en halv trappa upp. Viola blängde på mej med sina klotrunda ögon.

– Vad har du gjort med grinden? frågade jag.

Inget svar.

– Har du gjort sattyg? frågade jag.

Inget svar.

Jag började leta på golvet och hittade det här.

70% kakao

Ingenting annat, bara och enbart det där pappersskräpet. Återigen fick jag den där välbekanta känslan av iskyla i hela kroppen. Jag ringde omedelbart upp Skutskepparn och frågade:

– Har vi mörk choklad hemma?

Han svarade:

– Jag köpte det i går.

Jag frågade.

– Hur mycket fanns det kvar i paketet?

Han svarade.

– Allt, ingen ville ha. Jag gömde det högt uppe, bakom en korg i bokhyllan.

Jag svarade.

– Åk hem från jobbet NU.

Sedan ringde jag till djursjukhuset i Arninge som var stängt och hänvisade till Bagarmossen som sa; ”Eftersom vi inte vet vilken hund som har ätit av chokladen, måste båda två magpumpas omedelbart. Även om dom har delat på chokladkakan är dom uppe i en toxisk dos.”

Rindö – Bagarmossen, det är en jävla bit att åka. Som tur var kom vi att tänka på Albano, som också är akutmottagning och ligger på vägen in till stan. Där var dom blixtsnabba. Trots att det var fullt av hundar i väntrummet, åkte Wilmer och Viola in på ett behandlingsrum utan att ens hinna blinka och där blev det kräkkalas kan jag berätta. Båda fick sprutor för att tömma sej på allt maginnehåll och jag kan försäkra att det STANK mintchoklad i hela rummet.

Dessvärre (-bättre) visade det sej att Wilmer enbart spydde hundmat och Viola i princip enbart choklad. Hon spydde även upp hela innehållsförteckningen, en hel del staniol och vad som i övrigt saknas av förpackningen ovan. Veterinären satt på golvet och läste upp hur många procent kakao chokladen innehöll från bitarna som kom ut ur munnen. Hon sa:

– Den ena kan åka hem, men den andra ska läggas in och sättas på extravak.

Detta gör man för att giftet som finns i kakao verkar upp till 24 timmar och kan orsaka hjärtstillestånd hos en hund.

”Fortfarande… Är det ingen som har lite humor här?”

Jag vet inte om någon har noterat att detta hände timmarna efter min ”vinterkräksjuka”. Jag hade precis, eller knappt, kommit på benen och nu befann jag mej i ett ”spyornas Jehenna”!

Sedan dess har viola legat med dropp i en bur. I morse ringde veterinären och sa att vi ska få hämta henne klockan fem i eftermiddag om hon fortsätter att vara stabil under dagen.

Läs mer om ”chokladförgiftning hos djur” under länken. Om det inte är tillräckligt avskräckande för att låsa in era praliner i vapenskåpet kan jag berätta att försäkringsbolagens ”självreglering” inte gäller på helgerna. Det är cash, som ska fram. I vårat fall, räknade veterinären snabbt ut, cirka 10.000:- bagis. Kasta upp det på söndagen, den som har lust.

Vi har det. Vi ska lösa ut våran älskade bängbula från veterinären at five o’ clock sharp. Men vi ska aldrig, aldrig mer äta choklad. Det har vi väl inte råd med heller för övrigt.

En reaktion på “Lolas livade lördag

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.