Loppor i pälsen

fort det blir reklamfilm av lite sinnligare sort, det kan gälla kläder, limpor eller rent av bilar, hör man en ljus flickröst som visksjunger på franska?

Vad är grejen med detta visksjungande? Sjunger alla fransmän så? Talar de även likadant? Viskpratar med barnröst? Varför får jag en obehaglig känsla av att ett helt land är befolkat av små trädockor med knappögon och trampbilar. Oskuldsfulla varelser som aldrig går på toaletten och inte har någon mun. Bara en groda i handväskan. Alla kan buktala. Det är därför det låter som att de visksjunger när när de någon gång får bära hem en baguette under armen. Också den av trä.

Vad som möjligen påvisar att det ändå finns puls i dessa varelser, i dessa limpor är filmen; De älskande på bron Pont Neuf.

Jag vet, den är gammal (1991) men ruskigt bra. Ingen visksjunger, alla har loppor i pälsen.

Nu ska jag dock väcka Nisse och kolla om hon ska med till Båtmässan. Med risk för att bli nedslagen med båtshaken, funderar jag på att smyga in i hytten och visksjunga lite på franska för henne.

Nager tranquillement!

En reaktion på “Loppor i pälsen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.