We are the superlative conspiracy

– Ibland har man tur, sa morsan och dök på huvudet in i garderoben.

Jag ställde mej i dörren och såg hur hon röjde bland lådor och galgar.

– Vaddå tur, har du hittat en död mal?

Morsan skakade ivrigt på huvudet.

– Nej nej, jag sprang på en av mina bästa vänner från sjukhuset (arbetsplatsen) och kan du tänka dej, Lilian fyller sjuttio år imorgon.

– Helt galet, svarade jag som minns Lilian som en mycket rapp och parant liten sjuksköterska. Chick rent utav!

Morsan höll upp en gammal blåsa från sjuttiotalet.

– Hon ville bjuda på krogen… Vad tror du man ska sätta på sej?

Jag tittade förvånat på henne.

– Krogen?

Morsan slängde ifrån sej klänningen och fortsatte djupare in i garderoben.

– Visst förstår du, hon tänker bjuda alla sina gamla vänner. Vi är ett helt gäng som ska gå.

Jag tittade lite frågande på henne.

– Fan, har hon vunnit på Lotto?

Morsan skakade på huvudet.

– Nej nej, men du minns hennes son Greger, han har alldeles nyligen köpt den här krogen. Hon får ta med sej hur många hon vill. Greger bjuder på allt!

Jag nickade fundersamt.

– Det var som sjutton, Greger bjuder på allt… har Greger vunnit på Lotto?

Mamma skrattade kort.

– Nej, men det går rätt så bra för honom nu för tiden. Han säljer visst någonting…

Jag frågade;

– Knark?

Mamma bläddrade bland galgarna.

– Nej, Lilian hade lite svårt att komma ihåg… Sportartiklar trodde hon… tröjor och sånt. Vi är ju inte några ungdomar längre och Lilian har fått en släng av Alzheimers. Men det verkar gå bra för Greger.

Jag nickade.

– Vad roligt, vad heter krogen?

Morsan plockade upp en skrynklig lapp ur byxfickan.

– Det kunde inte Lilian komma ihåg, men Greger har skrivit upp adressen åt henne.

Jag läste fundersamt på lappen.

– Du morsan… På den här adressen ligger en av Stockholms bästa guldkrogar. Han måste sälja ganska schyssta tröjor, Greger?

Mamma nickade glatt.

– Ja, det tror jag. Han har skapat märket själv… reser över hela världen.

Nu började jag bli riktigt intresserad.

– Vad hette det där märket?

Mamma stannade upp ett ögonblick.

– Det kunde inte Lilian komma ihåg… men det var enkelt, bara två bokstäver sa hon.

Jag suckade tungt.

– Hade Greger skrivit någon lapp åt henne?

Mamma nickade igen.

– Jodå, hon hade en lapp i fickan… vänta ska jag tänka.

Morsan funderade länge.

– Först var det W…

Jag spärrade upp ögonen.

Mamma kliade sej i huvudet.

– Sen var det… e.

Jag bokstaverade högt;

– We, har han skapat We?

Mamma fnittrade förtjust.

– Ja, just så stod det på lappen. Han äger massor av butiker, förstår du. Tror du man kan komma i långbyxor?

Jag nickade stilla.

– Jag tror att Lilians posse får komma med en lampskärm på huvudet om dom vill.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.