Långt borta men nära

Freja skickade en skarp åthutning till mej på Facebook. Det stog; ”dina typos är oftast harmlösa men den här gången begriper man ju inte vad du menar. den psykedeliska staden i india heter GOA – inte Goha!!!”

Ja, men vad kan jag säja? Förlåt för fan!

Från det ena till det andra.

Jag har ju gått lite lätt banansPO Enquist måste jag erkänna. Jag tror att han stalkar mej. På riktigt!

Överallt där jag har levat, varit, bott och stått… täljt en barkbåt. Där har även PO Enquist levat, varit, bott och bitit barken av träden. Det är inte OK.

Låt gå att mannen är cirkus trettio år äldre än jag, och har haft alla chanser i världen att göra lite som han vill i logistisk mening. Men nu RÄCKER det.

Vi har det här med bakgrunden i Västerbotten gemensamt. Samma gärden, samma grustag. Fine with me. Men sedan även Waxholm, och där har jag min barndom. Där är jag ännu kvar (så även denne Enquist som det ser ut). Jag har själv mött honom flera gånger på stan.  Men inte nog med det. I dag såg jag en inspelad intervju på SVD:s websida där den (för övrigt) mycket lustiga kulturjournalisten går in i en portuppgång på Södermalm och glatt meddelar: ”Här på Södermalm i Stockholm har PO Enquist sin… jadda jadda… skrivarlya... jadda…”

MIN port!

Samma jävla dörr som jag har ryckt i under tjugo års tid. Jag undrar, var gömmer sej denne man? Under soffan? I garderoben? I tvättstugan? Hur får jag ut honom ur mitt liv?

Kanske har vi alla någon ”Tomtegubbe” som förföljer oss i lönndom, eller vi den. En person som korsar våra vägar gång efter annan utan att vi någonsin upptäcker det. Eller väljer att blunda för det.

Jag är inte helt säker på att jag gillar PO Enquist. Att han är en fenomenal skribent förändrar ingenting. Är han verkligen det? Eller är han bara hypad?

Jag blev närmast förskräckt när jag såg den där jättelustiga kulturjournalisten göra sin intervju. Hon refererade till ett stycke i hans senaste bok som; ”oförglömligt”. Jag lovar – just det stycket var inte oförglömligt alls, men det hade en gnutta humor i sej. Och när en författarikon som Enquist dristar sej till att skämta till det lite i all sin elegans, då kissar hela det finkulturella etablissemanget i byxorna av upphetsning.

Snälla ni, åk till Goa i stället! Men se upp när det kommer en två meter lång skugga som faller över platsen där ni sitter och avnjuter er eftermiddagsdrink. PO Enquist är aldrig långt borta.

4 reaktion på “Långt borta men nära

  1. Bästa Cina. Det är du som ÄR P O Enquist. Du har dubbla personligheter och saknar sjukdomsinsikt. Lova att höra av dig till psyket igen. SS

  2. Herregud, du har rätt Sigge. Det förklarar ju varför jag vaknar med skäggstubb och skrivarklåda varje morgon. Jag ÄR PO Enquist (bland annat). Nåja, mångfald berikar :-D

  3. Men det där är oxå en jävla kulturkulle uppe på Åsöberget. Där kan man springa på vem som helst i trappuppgången :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.