Hårra

Nisse berättade någonting roligt här om dagen. Det var i stallet, för många år sedan. Skutskepparn höll på med hästarna och ungarna (Humla och Nisse) väntade i bilen på att han skulle bli färdig. Väntan blev utdragen och lång, stämningen fort eländig och snart var bråket ett faktum. Någon drog den andre i flätan som sparkade tillbaka med en lerig stövel och fick en propp rakt på näsan av den förste. I stridens hetta undslapp sej Humla ett ord som hon vid tillfället varken visste hur man uttalade eller vad det innebar. Hon kallade Nisse för; ”Hårra!”

Nisse, då bara sex år, anade av laddningen i uttalet att detta var någonting särskilt förfärligt som direkt måste anmälas till högre instans. Därför störtade hon ut ur bilen och skrek så högt hon kunde; ”Humla kallade mej för hårra! Jag är väl ingen hårra, va?”

Från vänster: Knasen, Humla & Hårra

Nu blev den redan (eller som alltid) stressade Skutskeparn rasande och skällde ut Humla så pass rejält att hon började storgrina för detta hon hade gjort, att kalla sin yngre syster för hårra, och som han (Skutisen) envisades med att felaktigt citera; ”hora”.

Nisse berättade för mej, att hon ännu kunde minnas hur hon stod vid sidan av bilen och tyckte att Humla faktiskt fick oförtjänt mycket skäll. Hon tänkte; ”Vara vad det vara månde, men det var en jävla kraft i hårra.

Detta kom jag att tänka på bara för att jag sneade ihop på pizzabagarn i går, och därefter kände mej som en riktig kärring. Jag beställde till och med pizzorna en halvtimma i förväg bara för att vi SÄKERT skulle hinna med vägfärjan över till Rindö. Men var pizzorna klara i tid – icke! Så jag frågade kärvänligt:

– Säj mej, bagarskrälle, NÄR ska jag beställa pizzorna för att vi ska hinna med färjan. Tio minuter i förväg, en halvtimma eller timma i förväg. Ska jag beställa dom i efterskott eller inte alls. Allt jag vill veta är, NÄR ska jag beställa dom satans pizzajävlarna för att hinna med färjehelvetet?

Jag känner människor som har flyttat från ön bara för att dom inte orkar med att passa båttiderna. Den där färjelinjen väcker oanade sidor till liv hos annars fredliga medborgare. I bland händer det riktigt roliga saker ombord. Men oftast är det bara ett evigt sekundpassande.

Kanske ändå att jag borde be pizzabagarn om ursäkt. Jag vet bara inte riktigt för vad? Han var ledsen sa han; ”lidsen”. Fan, jag var också lidsen jättelidsen. Kanske är man en riktig kärring, men en sak vet jag med bestämdhet. Jag är i alla fall ingen hårra.


En reaktion på “Hårra

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.