Folk som ska dö den dagen jag flippar

Alltså Wilmer, han har så mycket problem med sej själv just nu. Sedan han fick sin p-stav (ja, det är ju inte egentligen någon stav, utan en sträng med gele som ligger under pälsen och fungerar som en kemisk kastration) har pungen börjat krympa och humöret börjat växla. Han har rent av varit riktigt instabil senaste veckorna. En kväll betedde han sig så aggressivt att Skutskepparn fick klappa till honom med en snöskyffel. Detta har, trots den något skarpa situationen, föranlett till stor munterhet ombord. I förrgår när jag frågade om Skutisen kunde tänka sej att ta kvällsturen med hundarna på varvet, sa han:

– Men jag har ju redan klätt av mej.

Och jag svarade:

– Skit i det, det är ju sommar. Du kan väl gå ut i kalsonger och snöskyffel bara.

Alltså, det var ingen hård smäll, det ska poängteras. Jag har också vid något tillfälle blivit råförbannad på en bråkig häst och dragit iväg en hink i arslet på den. Sånt kan leda till flera års, ibland livslång, vapenvila. Någon gång blir man tvungen att markera var gränsen går, speciellt med lite skarpa djur. Sen är det klarrt!

I det här fallet är det dock inte riktigt utagerat. Jag tror att Wilmer har fått i sej ”morrmedel”. Han beter sej faktiskt som en riktig klimakteriekossa full av motstridiga känslor.

Här om dagen när Nisse kom hem från skolan mötte hon den här synen innanför dörren. Och då var han ändå på gott humör!

 

Foto: Nisses mobil

 

Jag undrar om Wilmer har en lista, precis som jag; ”Folk som ska dö den dagen jag flippar”. Men det är ingen fara, han flippar inte. Det finns stor redlighet i den pälsen. Jag däremot är av annan väv och varpa.

Peace out!

3 reaktion på “Folk som ska dö den dagen jag flippar

  1. Jag har valt samma metod till vår gamle gubbe för att få bukt med tokspel när tiken löper samt diverse prostataproblem. Det är lite sorgligt när huvudet krymper till halva storleken, pälsen blir bebismjuk och hans personlighet liksom försvinner. Men visst, på många områden blir han behändigare också. Det är bara inte samma gamla gubbe längre. Man har ju liksom vant sig vid honom efter 10 år tillsammans.

    Nu är det snart dags för påfyllning. Har du gjort någon bedömning av eventuella biverkningar? Jag känner mig lite orolig för det, att jag ska ha livet av honom med kemikalierna. Samtidigt så känns det inte helt säkert med operation för riktig kastrering heller med tanke på hans ålder. Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

    Är det förresten Suprelorinchip du har valt?

  2. Det är inget ”chip” fick vi veta, utan en gel, jag kommer inte ihåg vad det hette. Jag tycker nog att Wilmer är sig ganska lik ännu så länge, men vårarna har alltid varit lite stökiga för honom och nu när vi har en läcker tik i kabyssen… Say no more, jag vill sova tryggt om nätterna och säkert hon också :-)
    Vad han vill kan man inte ha en aning om, kasta kniv kanske?

  3. Vi provade någon sorts hormonspruta först. Kanske sådan han har fått? Hur som helst så funkade den inte alls på vår grabb. Med chipet försvann/krympte kulorna och manligheten direkt. Vad jag förstår så verkar de på olika sätt. Chipet påverkar hjärnan och tar så att säga hand om saken ett snäpp tidigare än hormonsprutan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.