Skitiga duken i Waxholm

Det var länge sen jag sågade en krog nu. Jag har helt enkelt inte haft tid att hänga på några krogar alls. Men jag har ”ryktesvägen” fått veta att två nya sushi-syltor har öppnat i Waxholm. Och bäst av allt – Porto Bello har bytt ägare och ska i dag vara riktigt bra. Minns bara hur det var förra året!

 

”Jag har alltid älskat att laga mat. Jag kommer ihåg hur brorsan och jag kunde stå hemma i köket som barn och hitta på fantastiska rätter av de (mycket udda) ingredienser som fanns i kylskåpet. Vi tilläts verkligen att skapa, att blanda och smaksätta precis som vi ville. Och söte Jesus som vi experimenterade.

Vi kunde trolla fram en festmåltid av en halvdöd höna, ett paket koncentrerad apelsinjuice och en slokande benjaminfikus. Jag skojar inte… Vi gjorde det!

Brorsan blev kock på Waxholms Hotell sen… Jag blev bara skribent. Och aldrig hade jag tänkt att skriva om mat. Men ibland gör jag det i alla fall.

Det kan vara för att jag har ätit någonting sällsynt gott, som på resturang Hjerta helt nyligen, eller för att Kråke har bjudit på en fantastisk soppa tillagad av de enklaste ingredienser. För att personalen på Torget är så satans snygga eller för att köttet på Svartsö Krog är obetalbart. Men aldrig någonsin tidigare har jag skrivit om mat för att den är oätlig.


Vill alla champinjoner i maten räcka upp en hand?

Vi är en familj som lever under lite odd (ovanliga) omständigheter. Vi bor på flera platser, käkar på underliga tider och har take home som den yttersta räddningen när ingenting annat går att ordna.

Dyrt är det alltid, ibland har det fått kosta mer än vad det har varit värt. Som den gången jag caterade hem pannkakor åt ungarna för trettiofem spänn styck. Men hey, pankisarna var förstklassiga och ungarna skitglada. Värre är det när käket är oätligt och kostar flera hundra kronor. Då blir jag fan, sur.

Som idag – och detta är mitt sorgliga vittnesmål om en av de sämsta (den sämsta) matupplevelsen jag har haft i hela mitt liv. Och, återigen, jag är sannerligen ingen kräsen person. Jag äter ALLT som går att identifiera som människoföda. Jag har till och med knaprat betfor vid något tillfälle, och det är hästmat.

Nu hade vi beställt pasta med biff och champinjoner i gräddsås (snaskigt, jag vet) från Resturang Porto Bello i Waxholm. Vilken jävla turistfälla. Dont go there!

 

Nisses låda toppad med en vältuggad köttbit
(Som hon dock valde att inte svälja.)


Det vi sedan lade upp på tallrikarna var så deprimerande att Nisse började gråta och jag gick in för att ringa, kanske mitt första samtal på hela sommaren.

– Det här är den värsta skit jag har fått från en etablerad krog i hela mitt liv, berättade jag i sansad ton för hovmästaren. Det saknas ingredienser, köttet är oätligt och pastan är av sorten, jävla Eldorado. Och det har vi pröjsat 360 spänn för!

– Här är alla våra gäster fullt nöjda, förklarade hovmästaren för mej.

– Om era gäster är fullt nöjda i matsalen beror det enbart på att de är onyktra eller svårt sjösjuka efter en lång båtresa och tänker spy i alla fall, svarade jag. Här är ingen nöjd. Här gråter barnen!

– Då måste du låta någon annan smaka på maten, sa hovmästaren.

– Det finns ingen annan här, sa jag. Hunden vägrade öppna munnen när vi försökte.

– Då gör vi så här, fortsatte den alltigenom genomtrevlige hovmästaren. I morgon kommer du hit till krogen och så ska Zoran bjuda dej på en toppenmiddag. Han kommer att bevisa vilken suverän krog Porto Bello är.

Nu måste jag be er bloggläsare, scrolla uppåt och titta på bilderna igen. Skulle jag göra om detta under några omständigheter? Ens om det var gratis? Är jag självdestruktiv? Nej!

– Kolla här, svarade jag. Jag är inte ett DUGG intresserad av att få mat två dagar senare… Jag är intresserad av att få bra mat när jag beställer den. Och framförallt – när jag BETALAR för den.

Se det som ett dåligt ligg. Vilken man ursäktar sej med kommentaren; ”Kan du komma tillbaka imorgon? Då har jag Zoran här!”

Jag har faktiskt aldrig, någonsin skickat ut käket i köket igen eller, som nu, ringt upp haket för att framföra mitt stora missnöje. Däremot har jag vid några få tillfällen kontaktat restaurangen i efterhand och sagt:

– Vad bra det här blev!

– Tusen tack för de extra tillbehören!

– Vilken fin sallad!

Jag missar inte sånt. Jag ser när någon har ansträngt sej lite extra, eller faktiskt ansträngt sej alls. Jag är glad när någon anstränger sej över huvud taget. Men på den fina italienska krogen i hamnen, vill man ingen människa väl. Inget djur heller.

Som ett rent experiment försökte vi kasta krubbet åt fiskmåsarna. Dom tittade hatiskt på oss och girade 180 grader nordvart. Synd att man inte kunde följa efter. Måsarna vet, det är jag övertygad om. Dom VET var man ska äta, och det är inte på Porto Bello i Waxholm!”

 

Humla hämtar käk

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

6 reaktion på “Skitiga duken i Waxholm

  1. hm, är detta inlägg recyklat? Eller ska jag börja jobba som sierska? Har ätit gott på Portobello sedan jag läste detta första gången

  2. Hej Carina !

    Sågade inte du den där krogen tidigare ? …eller e minnet lagom långt !

    har själv varit ute och seglat i dag i nyköpings skärgård får sådant konstiga känslor när man ser kusten från rätt håll (sjösidan). Annars så får vi stå ut tills filmen kommer.

    kram
    Richard

    Ps trodde att filmen hade premiär i går !?! fan va dum man kan vara (ibland) ;).

  3. Kära, detta är ju något av närmast en hyllning till Porto Bello. Läs vad jag skriver inledningsvis;

    ”Men jag har ”ryktesvägen” fått veta att två nya sushi-syltor har öppnat i Waxholm. Och BÄST av allt – Porto Bello har bytt ägare och ska i dag vara riktigt bra. Minns bara hur det var förra året!”

    Och så drämmer jag ju då till med den här TRÅKIGA återblicken, men misströsta ej. Jag har i dag AVSTÅTT från att blogga om (eller ens kommentera) HMS Konungens sista skälvande intervju. Hur länge jag nu kan hålla den ”nerven” i schack :-D

  4. Äh, skit i kungen – blogga om mig! ;D
    Jag hörde kungen på radio häromkvällen – och jag förstår fortfarande ingenting… pratar han ens svenska?

    -Har du varit på någon stripp-klubb?

    – Vad är en… *sludder* stripp-klubb… *sludder-sludder* definiera DU! …mer som en show… *slu-slud-sludd* men INTE under OS, NEJ!

    Och sedan sa han mest – vad jag hörde – att han svarat på det redan. Och inte tänkte göra om det (svara alltså, får man förmoda). Och att hans liv, minne och familj var rörig. Att han hade en del att göra…

    Men vad har han gjort?
    Det verkar ingen veta. Allra minst han själv.

    Vi har en kung som inte vet vad en stripp-klubb är! Som absolut inte kan prata rent, åtminstone inte på svenska. Och som slutat umgås med sina vänner (ens över internet, får man förmoda).

    Det tycker jag är skandalöst!
    Särskilt det där med stripp-klubben.
    Är man kung af Sverige borde man väl åtminstone veta vad en stripp-klubb är!

    (Jag vet det inte – men så är jag inte kung heller.)
    Blogga om mig! ;o))

  5. André, jag anser att ditt förslag är det enda rimliga. Vore det inte mycket roligare att skriva om en person som HAR en skog (for real), som lever i den (for sure) och som definitivt skulle identifiera en gisten fågelholk som en fransk strippklubb.
    Jag gillart!
    ;-)

  6. Här var det stilltje.

    Och idag såg jag faktiskt en tvättäkta (eller -falsk?) kaffedam! Jag kan i alla fall svära på att det inte var en älg. (Och vi har inte ens OS. Inte älgarna heller.) Hon var ganska lättklädd, damen/ icke-älgen – om man jämför med vinterklädsen… Hon hade ingen päls! Som åtminstone älgar normalt har. Och hon bar på MINST 12 paket kaffe! Det kan ha varit 16 paket också. Lila var de i alla fall, allihop. I nått slags inplastat storpack. Mystiskt. Farligt. Och så blinkade hon mot mig och frågade om jag ville komma in på kaffe! Men DÅ insåg JAG att nu var det dags att dra! Annars kan det gå för mig som för kungen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.