Syster Solvigg

Nisse har alltid varit lite speciell på det viset, att hon leker fortfarande. Ofta ensam! Man kan hitta henne med låtsaspengar och papiljotter i håret. Då är det kontor. Eller (som häromdagen i styrhytten) med stora hörselskydd och flera tunga dokument framför sig. Flygplansledning! Det här kan pågå i timmar. Det är dialoger och resonemang, avtalsförhandlingar och motorhaverier.

– Man kanske borde bli nånting med mycket pengar, kan hon säja.

Eller;

– Man kanske borde satsa på politiken!

Verksamheten avstannar aldrig. Det gör den däremot hos mej. Nu när midsommarhelgen är över, gamlingarna har åkt hem och alkoholen börjar gå ur kroppen känner jag mej riktigt trött. Nä, det var ingen särskilt blöt midsommar alls, men igår eftermiddag fick jag i alla fall för mej att gå och vila i en timma. Det var då Nisse kom in i hytten. Hon hade med sej en stor sjukvårdslåda under armen.

– Nu ska du inte bli rädd, sa hon. Syster Solvigg ska ge dej lite narkos.

– Behövs inte. Jag kommer att somna ändå, svarade jag. Om du ska vara här inne får du vara tyst.

– Syster Solvigg opererar alltid tyst, sa Nisse.

Jag vaknade av ett skrik. Det var Skutskepparn.

– Vad fan har du gjort med fötterna? undrade han.

Jag hävde mej upp på armbågarna och såg två groteska jättepaket med med bommul och gasbindor drypande av blod. Mina f.d fötter.

– Det är bara Syster Solvigg, förklarade jag. Tror att hon ska bli nånting med motorsågar.

Det tog hela eftermiddagen att tvätta bort ketchupen mellan tårna. Syster Solvigg har jag fortfarande inte sett till. Det kan vara hon som har tejpat hunden med gaffatejp. Han hänger upp och ned i taket nu. Hon kanske ska bli nånting med psykologi?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.