Jag kom för att skratta

Tillvänjningen från storstadsliv till skärgårdsliv går bättre och bättre. I fredags kom M ut och vi grillade och drack vin och kluckade om varandras obskyra dagböcker som vi skrev på 70-talet. Bäst kommer vi ihåg Kicki Lönns (eller jag gör) för jag minns typ allt sen jävla eldkvarn brann och tja, det kan ju vara underhållande i vissa sammanhang och bara irriterande i andra.

Först igår började jag dock haja ”grejen” med det här nomadiserande livet. Vi satt uppe sent, drack kaffe och calva, klockan var säkert tolv på natten och då lägger en båt till på utsidan. Steven me Kniven såklart! Han var på väg hem till Resarö från Waxholm och tog vägen förbi Rindö när han såg att det lös ombord. Steven fick också kaffe och calva, det tyckte han om. Sen satt han och drog sina senaste etthundratolv båtaffärer för oss medan vi tittade på ”Nelson-galan” och jag skrattade som man bara och enbart kan göra åt dessa skärgårdsbor och deras motorinstallationer och PP-lagningar och bytt är bytt, kommer aldrig mer igen, uppgörelser.

Men nu vet jag i alla fall vad jag gör här. Jag kom för att skratta!

Saknar – Teddybears Sthlm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.