Obotliga tillstånd hos besynnerliga barn

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, samt recensioner och köplänkar.

Nu har även castingen till Kronjuvelerna satt igång. ”Kronjuvelerna” är den berättelse som ligger till grund för min debutroman Familjelyckan och som senare utvecklades till en hel trilogi.

Det är Ella Lemhagen som regisserar ”Kronjuvelerna”, och som har bearbetat mitt grovmanus så att det blir både en TV-serie och en långfilm.

Alla avsnitt till Julkalendern Dieselråttor & Sjömansmöss finns också samlade här. Have fun, och lämna gärna en kommentar efter dig!

Bloggen fortsätter som vanligt nedan.

cd@carinadahl.com

Hej Tina,

Nu blir du först i världen med att läsa Det stora svenska vemodet, jag tänkte bifoga en liten handledning inför läsningen. Det finns en inledning som du kan uppleva lite ”lallig”, låt dej inte luras av den. En ganska stor del av konstruktionen grundar sej på vad som sker i dom första 50 sidorna, så bläddra inte förbi. Från sidan 51-430 kommer du i alla fall inte att lägga boken ifrån dej så ha mat, ha vatten (vin går också bra) och håll i hatten!

Kanske skulle det vara på plats med en varning. ”Det stora svenska vemodet” är ingen bok för dom yngsta barnen i familjen. Ha ha! Jag minns ännu Nisses kommentar när jag pedagogiskt försökte förbereda henne på innehållet i DSV och sa:

– Du måste förstå att du i framtiden kommer att ha en morsa som har skrivit heta sex-scener mellan två män. Kommer inte det att kännas konstigt?

Varpå Nisse tittade på mej med sina stora, oförstående ögon och svarade:

– Det är väl dom enda sidor man kommer att läsa i den där bokfan!

Det är helt enkelt ett beslut jag har tagit, att eftersom det finns en alldeles unik (skulle jag vilja påstå) kärlekshistoria i DSV (två föresten, vi har ju Tigertämjarn och Pierina också) löpa den linan helt ut, det är skönlitteratur för fan! Jag kan inte komma undan med att skriva: Scen 211. Ext. / Int. Tunnel. Light to dark. Tåget kommer.

MEN, för att kunna skildra deras relation över huvud taget, har jag naturligtvis tvingats göra ganska grundlig reserach och jag är lite chockad över vilken oerhörd rädsla det fortfarande finns (läs bögskräck) out there! Och så kommer ”Det stora svenska vemodet”. Det är en bok tror jag som hemskt många skulle vilja läsa och ha glädje av, men hur ska dom palla? Hur ska du palla? En del kommer att bli ledsna.

M hade svårt för att läsa Familjelyckan. Det kan inte jag förstå! Men man upplever så olika saker. Jag tycker att Familjelyckan är en riktig ”feelgood” bok. Hon blev illa berörd. Jag har verkligen försökt att klura ut varför, om det är för att jag har skrivit den och det blir svårt att förhålla sig till någon som står så nära. Det förekommer en våldtäkt, ett barn som försvinner och en ganska detaljerad sexscen (kanske ett par, jag kommer inte ihåg) – men hallå, Familjelyckan är när allt kommer omkring en riktigt varm och humoristiskt bok. Det är ”Det stora svenska vemodet” också, fast det är mycket mer av allting. Jag tror att har man över huvud taget förmåga att leva sej in i en berättelse och kan skratta högt åt det som är roligt, kan man nog också bli väldigt ledsen av DSV. För att inte tala om alla som verkligen kommer att bli äcklade, illa berörda eller bara komma ut ur garderoben! Det är skönlitteratur föfan, man kan ju inte rygga för en berättelse (även om just den här var oerhört påfrestande att skriva) man måste ju ta sin historia i hamn. Annars får man nog ägna sej åt att skriva flicknoveller i en ponnytidning. Jag tror att jag skulle vara rätt så bra på det med. Mycket sex och våld skulle det bli bland ponnyhästarna!

Det här mailet tänkte jag skicka till dej innan du läser DSV, men så ångrade jag mej. Varför skriva ett enda dugg. Som om jag skulle sitta där i framtiden och varna mina läsare. Go with the flow, säjer jag bara.

Nu är det endast några veckor kvar innan Familjelyckan kommer ut och har man en gång tagit dom karaktärerna till sej, blir det inget problem att läsa DSV heller. Det är lyckliga böcker, starka berättelser, stora känslor.

Jag tycker att jag har skrivit precis dom böcker jag själv skulle vilja läsa. Någonting som knappt finns på den svenska marknaden idag. Riktiga skrönor!

Och nu ska jag börja på den sista och avslutande delen. ”Avdelning för obotliga tillstånd hos besynnerliga barn”.

Pelle höll på att smälla av när han fick höra titeln.

– Kan den inte bara heta ”Nationalspöket” så som vi hade tänkt? frågade han.

– Nej, sa jag. Den kan inte det. Men den kan heta: ”Obotliga tillstånd hos besynnerliga barn”.

Jag tror vi kom överens om det. Vi brukar komma överens. Nu måste jag gå och jobba by the way!

En reaktion på “Obotliga tillstånd hos besynnerliga barn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.