Kronjuvelerna – Ett livsverk

Böckerna går att beställa HÄR

TV-serien visas på SVT Play fram t.o.m den 4 februari

Recension

Nu när Kronjuvelerna har haft svensk biopremiär och visats på SVT med miljonpublik tre kvällar i rad, kan det vara roligt att berätta lite om tillkomsten av produktionen.

Jag är född med den här historien inom mej, jag har alltid vetat att den ska berättas, att jag kommer berätta den, men inte hur lång den skulle bli eller i vilket format den skulle återges. Och så blev det till slut både två böcker, en TV-serie och en långfilm!

Av fem fina Guldbaggenomineringar blev det tre feta baggar!

Första gången jag ens yppade min idé, att skriva om en fattig familj, där alla, var och en, bar på en alldeles särskild gåva, var för dåvarande producenten på SVT i Göteborg, Gunnar Carlsson.

Vi satt på en billig sylta och jobbade med ett helt annat manusprojekt, när jag plötsligt hörde mej själv säja:

– Vet du om att August Strindberg försökte koka eget guld på ett hotellrum i Paris?

Och Gunnar svarade:

– Inferno.

Jag fyllde i:

– Det finns människor med stora kunskaper, såna som kan läsa vad som står skrivet i stjärnorna, stämma blod och vifta på öronen. Du vet, riktiga Kronjuveler!

 

Fragancia och Jésus
Alicia Vikander och Jesper Lindberger

Det där är nu mer än tio år sedan, och mitt första manusutkast hade inte titeln ”Kronjuvelerna” utan hette någonting annat. Jag hade hittat nyckeln till ett universum som var så oändligt mycket större än nittio minuter film.

I första versionen beskrev jag en ö inom militärt skyddsområde som kallades för ”Pinan”. Den delen är inte alls kvar i ”Kronjuvelerna” utan återfinns i uppföljaren till TV-berättelsen, romanen; Det stora svenska vemodet.

Jag skrev och jag skrev, och snart hade vi material för upp emot sex timmar film, vilket var alldeles för långt. Och ingenting gick att stryka! Det här var ju mitt universum, karaktärer som var mejslade ur sten.

Då kom Daniel Alfredsson in i bilden.

Tillsammans med honom började jag bearbeta materialet på SVT Drama i Stockholm. Där fanns en enormt entusiastisk manuschef, Ivar Köhn, som verkligen brann för idén. Men när han flyttade till Norge avstannade projektet.

Daniel spelade in långfilmen Syndare i sommarsol och jag började utarbeta manuset till julkalendern Dieselråttor och Sjömansmöss.

Under skrivarbetet med julkalendern kopplades regissören Ella Lemhagen in som manuskonsulent.  Jag hade önskat att hon skulle ta på sej hela regiuppdraget för produktionen, men det fungerade inte logistiskt för Ella just då. Däremot kände vi båda att vi gärna ville göra någonting tillsammans i framtiden.

Ella instruerar Alicia inför en tagning
Foto: Michael Taskow

Ella och jag hade därefter flera möten om hur vi skulle tackla och bena upp den här stora berättelsen med alla sina linjer och stickspår? Ibland gick det framåt, ibland tog vi en paus på varsitt håll och gjorde annat. Jag jobbade som krönikör för Tidningen Hästfocus i många år, och fick där en ovärderlig träning i att leverera textmassor (on time) och att skriva disciplinerat.

Vid ett tillfälle satte jag mej i min dotters lägenhet uppe på Södermalm och försökte renodla exakt vad Kronjuvelerna skulle innehålla. Där lade jag grunden till boken, som senare fick titeln Familjelyckan, men det förstod jag inte förrän jag träffade den dåvarande långfilmskonsulenten, Per Nielsen, på Svenska Filminstitutet.

Per kallade upp mej till sitt kontor på Gärdet och vi hade ett långt, vägledande samtal. Sedan skrev Per ett utlåtande om Kronjuvelerna (som jag har kvar än i dag och är något av det finaste någon har skrivit om mina manusidéer), och där han avslutade med orden: ”Det känns som att jag har varit i ett helt romanuniversum!”.

Och nu började det lossna ordentligt. Ella hade redan ett samarbete med produktionsbolaget Filmlance genom sina tidigare filmer, och satte mej i kontakt med ägaren Lasse Blomgren och producenten Charlotta Denward. Tillsammans mötte vi så småningom upp SVT:S dramachef Christian Wikander i Göteborg, och avslutade en bra dag på SVT med det årets Guldbaggegala på Göteborgsoperan. Vi var på gång med någonting som kanske aldrig hade gjorts i Sverige på det viset tidigare… Magisk Realism!

 

En långfilm

 

Även jag började inse att jag satt med ett enormt material, karaktärer och scener som hade utvecklats under många års tid. Jag ville berätta så mycket mer än vad som rymdes i den uppgörelse som var aktuell vid tidpunkten. Samtidigt som jag skrev ett nytt grovmanus på Kronjuvelerna, började jag arbeta med första delen i en planerad trilogi, boken Familjelyckan.

 

Del ett i en planerad trilogi

 

Varför produktionerna har olika namn är för att skilja dom båda verken åt rent juridiskt. Boken blev klar före filmen / TV-serien och SVT hade i en överenskommelse med mej fått ensamrätt att använda titeln; Kronjuvelerna. Innehållet är likartat. Det är samma karaktärer och händelser i stort, men boken är förstås (som böcker ju blir) mer omfattande och kanske (i det här fallet) även ljusare berättad.

 

`Svindlande tanke´ var vi nu omkring åren 2007-2009 i gång med en romansvit, en långfilm och en TV-serie. Ella tog över mitt grovmanus och satte sin prägel på berättelsen, genom att forma en magisk, dramatiskt kriminalhistoria med tidlösa kostymer och fantastisk scenografi. Filmfotot av Anders Bohman är i världsklass!

 

Jonatan Bökman som Richard Persson

 

Filmen hade stor galapremiär på biograf Rigoletto i Stockholm sommaren 2011. Ett uttryck som ”alla var där”, känns som ett understatement i sammanhanget. Trycket på biljetterna var stenhårt och efterfesten på Café Opera fantastisk.

 

Jag (i hatt) och mina döttrar f.v Freja, Philippa, Humla och Fideli på premiären av Kronjuvelerna
Fler bilder HÄR

 

Tänk om alla galagästerna som fyllde den stora salongen hade haft en aning om hur länge och hur mycket vi, i teamet har jobbat med Kronjuvelerna. Alla timmar, år på kammaren (hytten i mitt fall), och sedan Ellas gigantiska arbete före, under och efter inspelningen. Men just där och då, när applåderna aldrig ville ta slut efter föreställningen, kändes det ganska skönt att sitta med en uppföljare i rockärmen. Det FINNS en fortsättning på berättelsen, del två i min romantrilogi, boken Det stora svenska vemodet.

 

Som manusförfattare ligger man ju alltid först i produktionen. När regissören sätter igång och filmar är mitt jobb slutfört för länge sedan. Då är det tacksamt att äga nycklarna till ett helt romanuniversum.

I Det stora svenska vemodet får vi följa de barn som huvudkaraktärerna i ”Kronjuvelerna”, Fragancia och Pettersson-Jonsson, får tillsammans i framtiden.

En recensent i tidningen Corren kallar boken för ; ”En hisnande, sagolik skröna”, och skriver om innehållet; ”Bottnande i ett djupt och livsavgörande allvar är det här ändå den genuint roligaste roman jag läst på länge.”

Fett!

Den som undrar hur det går för den förunderliga Familjen Fernández och alla deras vänner, har alltså svaret där. Boken / böckerna går att beställa överallt på nätet och finns även på de flesta bibliotek. Annars är det bara att säja till så fixar personalen det.

Och vad händer nu då på skrivkammaren (i hytten)?

Jag ska skriva färdigt den avslutande och tredje delen om Familjen Fernández / Jonsson med arbetsnamnet; Obotliga tillstånd hos besynnerliga barn. Jag har en stor förläkek till långa, konstiga titlar som ingen jävel kan behålla i minnet. Nämnvärt om böckerna är annars att de är helt fristående från varandra och kan läsas i vilken ordning som helst. Störst utbyte har man kanske ändå av att börja med Familjelyckan.

Till slut, det som alla frågar; ”Varför heter filmen och TV-serien, Kronjuvelerna?”

Okey, `spoilervarning´ här för dom som fortfarande väntar på ett rafflande kriminaldrama med Kungahuset i fokus. Det blir ingenting av det.

Med ett uttryck som, ”En riktig Kronjuvel”, brukade man (förr i tiden) beskriva en person som utmärker sej för att vara lite udda, knasig, konstig eller allmänt besynnerlig i vidare mening. I min berättelse syftar jag på en grupp, till synes, ganska kantstötta karaktärer, men som alla bär på någonting stort och enastående inom sej.

Någon kan läsa vad som står skrivet i stjärnorna, en annan vet var lyckan har sin gång och en tredje bär på ett hjärta av guld i sitt bröst. Det finns dom som kan vifta på öronen och vända ögonen ut och in. Somliga påstår att dom har mött Jesus och ytterligare andra att dom funnit receptet på guld.

Är det inte en förunderlig tanke att alla dessa människor existerar mitt ibland oss utan att vi vet vilka det är. Det finns bara ett säkert sätt att känna igen en ”riktig Kronjuvel”. Man ska söka i byggnader med sprickor i fasaden, studera människor med glipor i kläderna, kika in genom revor och syna skrubbsår på knäna… Och långt där inne går det att skymta en gyllene själ.

Och i tveksamma fall (men testa inte det här på djupt vatten)… Den som bär på ett hjärta av guld i sitt bröst, sjunker som en sten till botten!

Kronjuvelerna får Internationell Biopremiär på Berlins Filmfestival 2012

Böckerna går att beställa HÄR
Familjelyckan finns även i pocket

 

 

Kronjuvelerna har en egen grupp på Facebook som alla kan gå med i!

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

18 reaktion på “Kronjuvelerna – Ett livsverk

  1. God forsättning….

    Tjejen håll dig på grunt vatten så vi får hela universum till oss! ;)

    Det ätr tur att man har minne som en akvarie fisk (när man vill) så man kan läse dina berättelser igen med nya ögon(bara 3:e gånge)

    annars en stor Kram bara

    R

  2. Längtar efter att få läsa den tredje delen av böckerna så att det nästan värker (skriver inte ‘sista’ delen, för jag vägrar tro att det tar slut)

    Familjelyckan var det jag läste medan min älskade mamma tynade bort i cancer, Det stora svenska vemodet läste jag medan jag lärde mig leva i en helt ny verklighet. Och jag vill tro att den tredje delen är det jag läser medan jag blir stark nog att vara lycklig som den jag är och som jag vill leva…

    Johanna M

  3. Såg kronjuvelerna på tv
    Filmen ett oklanderligt bra hantverk men historien stor suck.
    Vilken fördummande rappakalja där människor porträtteras som förutsägbara sterotyper utan att vidröra den komplexitet som var individ besitter.
    Tyvärr totalt bortkastad tid .
    Vissa saker borde stanna i tankestadiet
    G B

  4. Mäh dummagurraaktersnurra! Orka!

    Jag vill bara säga att jag var lite nervös innan jag såg filmerna. Eftersom jag liksom bildat mig en uppfattning om hur allt ska se ut redan i böckerna. Tänkte lite Pip Larsson och Garp och hans värld med charm och skrammel.
    Jag blev INTE besviken! Och Loa – sicken jäkelpappa!

    Så väl värd all uppmärksamhet Carina – och detta är bara början.

    Gott Nytt bettfritt 2012!

    Winnerhorse

  5. Min man och jag har verkligen njutit tre kvällar framför teven.
    Vilken genrebefriad historia. Vilka karaktärer. Vilka miljöer.
    En ovanlig och speciell upplevelse.
    Därför blev jag nyfiken på dig och tvungen att söka på ditt namn idag.

  6. Wiihiii, Kronjuvelerna drar miljonpublik. Alltså, jag är så sjukt imponerad över ditt och Lemhagens arbete. Nu är det jag som trotsar vädret och åker till bibblan för att försäkra mej om ett ex av uppföljaren ”Det stora svenska vemodet”. Har redan ringt och bokat!! Fanns inte på mitt lilla bibliotek, men i stan. TACK!!!

  7. Men tusen, tusen tack alla ni som skriver här på min hemsida, gör inlägg på Facebook, skickar sms och mejlar. Jag är helt överväldigad av alla positiva reaktioner och försöker vidarebefordra till Ella, som nog också är alldeles mållös. Det här är ju rätt sida att hänga på om man tyckte om Kronjuvelerna :-)

  8. Jag kan bara instämma i svallet av rosor, har precis sett de tre avsnitten och filmen såg jag ju i höstas. Det är en underbar och vacker film som berör så många känslor och sinnen. Är så glad över att det blev en riktig film-film av dessa fantastiska böcker!

    Megakram från
    Anja
    ps. från vänner och familj hör jag också bara lovord :-)

  9. Carina!

    Livet är………så sant har du präntat och på duk har det blivit. Glad och hoppfylld för att vi är fler som ser att de olika hjärnskador vi bär på faktiskt berikar livet trots vetenskapen och offentlighetes försök att kategorisera och stoppa i fack. Tycks vara så att det snart är fler som faller utanför ramarna än glider i mainstream. Är benägen att hålla med Kapten Röd – Bara döda fiskar går med strömmen.
    Kram från Svahnjuvelerna

  10. ”Den som bär på ett hjärta av guld sjunker som en sten till botten”. Tänk vilken tröst för alla som exempelvis har förlorat någon till havs. Kronjuvelerna är något av det vackraste och bästa jag har sett på svensk television. Helt makalöst magisk och sagolik historia. Tror inte att det finns någon fler författare i det här landet som skriver lika fritt flödande och fantasifullt som du gör. Läste båda böckerna i ett streck. Uppföljaren är ÄNNU bättre!! En stor eloge även till regissören och alla som har blivit Guldbaggenominerade. Ni alla har gjort någonting helt enastående. Är inte ett dugg förvånad över att Kronjuvelerna drog miljonpublik till varje avsnitt. GRATTIS!!!

  11. Har just sett de tre delarna på raken och jag är helt uppfylld av ert fantastiska universum! Vilken historia, vilka miljöer, vilka karaktärer, vilket foto och kostymerna och vilken enastående rollbesättning! Mera, mera vill jag ha! Tack för en magisk natt framför TVn, verkligen.

  12. Pingback: Kronjuvelerna och dagdrömmarna | Cecilia summerar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.