Sorgen över en fantastisk klänning

Jag fick en rad frågor att fundera på. Det har hänt förr och det har sällan varit särskilt roligt. Jag är inte ett dugg road av att prata om mej själv, möjligen att skriva om mej själv, men absolut inte att svara på frågor som av naturliga skäl inte kan intressera någon annan än min morsa.

Dom här frågorna var dock annorlunda, dom hade ett syfte och ett tema, men framför allt handlade dom enbart om mitt arbete som manus- / romanförfattare.

Sista frågan löd:

– Vad inspireras du av?

Helvete, det har jag aldrig tänkt på. Jag är en sån som får kämpa för att hålla ideerna ifrån mej. För ett par månader sedan fick jag ett sms från brorsan (läs mer om honom här in under). Det stod: ”Sorgen över en fantastisk klänning.” Ingenting mer.

Jag blev lite fundersam, rädd rent ut av. Karln är ändå snickare. Vad gör han om dagarna?

En tid senare upptäckte jag att det hade smygit sej in en ”fantastisk klänning” i ”Det stora svenska vemodet”. Jag var vid tidpunkten för sms:et i slutskedet av boken och ändå öppnade den där klänningen portarna till en helt ny värld. Den världen får växa och utvecklas i ”Obotliga tillstånd hos besynnerliga barn”.

Så kan det gå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.