Släpp hästarna fria

Han är ett litet as och han vet om det. Faktum är att han älskar det. Han är inte snäll mot kvinnorna heller, och han har haft många!

Ändå måste man ge honom det att han har gjort rätt för sig under livet. Han har levererat! Även om han försökte ligga ihjäl några av barnen i början och även skrämde slag på grannarna, så har han s.a.s uppfyllt sin funktion. Nej, jag talar inte om Jultomten – jag talar om vår lilla feta shetlandsponny Knasen.

Knasen är kanske den vidrigaste lilla ruskpäls som finns. Han bits och sparkas, rymmer och rövar. Han vet hur man stjäl en plånbok!

Han vet hur man stjäl en plånbok

Många av mina krönikor i Tidningen Hästfocus har haft Knasen som huvudämne. Skutskepparn köpte honom billigt som försoningspresent för (jag minns inte vad, men det bör ha varit allvarligt) och sällan har han väl fått så mycket skäll (Skutskepparn alltså). Hästen var inte bara oinriden, den var halvalkis också. Alla barnen har lärt sig rida på en bockande buse med kriminellt förflutet och snus mellan tänderna. Många tårar har fällts kan jag nämna.

Jag vet ingen av märr född, som har fått så många barn att gråta som Knasen. Han är ju ändå bara dryga metern hög.

Nu är alla barnen stora, men hör och häpna, Knasen är ännu efterfrågad. Skutskepparns gamla arbetskamrat ”Gyro-Uffe” har en dotter, Jaquline 9 år, som har knutit an till honom på ett alldeles speciellt sätt. Känslorna är till och med så starka att hon ville ha sitt födelsedagskalas i stallet.

Humla (som var där) berättade efteråt. ”Där kom dom, tolv uppklädda nioåringar med höga förväntningar och stora ambitioner.

– Åh Herregud, flämtade jag. Han måste ha bitit dom alla.

Humla tog på sig en bitter min.

– Han bet ingen – bara mig!

– Han klev dom väl i alla fall på tårna? frågade jag (för jag känner fanstyget ifråga och det är sånt han gör med en matematikers noggranna beräkningar).

– Bara mig, sa Humla.

Det är lite skrämmande, någonting har hänt. Kanske håller han bara på att bli gammal.

– Det var nog ändå väldigt roligt för Jaquline att kunna visa upp hästarna och stallet, sa jag. Hon upplever säkert Knasen som sin alldeles egna häst.

Humla skakade på huvudet och lade armarna i kors över bröstet.

– Glöm det, under hela barnkalaset hörde jag henne aldrig tala om Knasen som någonting annat än ”min fästman”. Och ingen fick för övrigt komma i närheten av honom heller. Han fick en grimma också. Den tog hon med sig hem.

Humla lät plötsligt smått desperat på rösten.

– Dom är ihop mamma, dom är ett par!

Jag drog mig plötsligt till minnes en hel skock småungar som hängde i stallet förr i tiden. Det var Humla och Freja och Natalie och Linnea och Madeleine och Sandra och Gud vet vilka fler… Och alla var ihop med – en häst!

Det köptes grimmor och borstar och burkar och byttor. Det plockades blommor och skrevs dikter, flätades pannluggar och polerades träns. Och hur kunde det gå så snett, hur kunde dom missuppfatta våra snöpta vallacker så. Allt dom ville ha, allt dom drömde om var en riktig partyfrilla och en pilsner.

Släpp hästarna fria!

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

2 reaktion på “Släpp hästarna fria

  1. Knasen har någon (jag vet inte vad) som ingen annan har! Jag vet inte hur många gånger vi har haft fullt slagsmål på grusvägen upp till broknäs, men då är det alltid jag som fått gå hem med en blåtira och en vrickad fot. men sedan då man väl blir vänner igen är han världens bästa vän! säg till bara när ni tröttnat så jag kan komma och hämta honom ;)

    btw grattis (eller vad man nu säger), till den nya boken!

  2. Tror kärleken är ömsesidig, du och Knasen har a-l-l-t-i-d hängt ihop. Klart vi aldrig tröttnar på honom, och inte på dej heller. Men fy fan vad trötta vi är ibland ;-) Tack för ”grattet”, självklart ska jag fixa en bok åt dej. Många kramar från din gamla Stall-Hitler

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.