Bullshit babies

Barn behöver en förebild. Någon som kan vägleda, trösta och blanda en oslagbar gin & tonic. Där har inte jag varit alldeles klockren kan jag meddela. Jag kan inte komma på en enda sak som mina barn med stolthet kommer att bära med sej till den efterföljande generationen och säja: ”Det där, förstår du. Det har min morsa lärt mej!”

Jo, förresten – silvertejp! Det har jag sagt åt dom:

– Lämna aldrig hemmet utan en rulle silvertejp i handväskan!

Det ska jag ha cred för. Vad det gäller hushållets övriga punkter samt äktenskapets självklara förpliktelser vet jag ingenting om. En gång kom Humla till mej och sa:

– När vi blir vuxna och bedrar våra män då är DITT fel!

Jag bara gapade:

– Hur kan det nånsin bli MITT fel om ni slampar runt med andra karlar?

Humla smackade beskäftigt med munnen.

– Du lär oss att bli otrogna, så då är det DITT fel!

Jag vet vad hon syftade på. Vi hade haft ett samtal där jag försiktigtvis lade fram mina synpunkter om otrohet. Vi diskuterade huruvida det är möjligt att gå genom ett trettio-, kanske fyrtioårigt äktenskap utan att attraheras av andra människor. Kanske borde vi ha pratat om mjölktänder istället. Hon var vid närmare eftertanke bara sex år vid tillfället.

Ett annat barn red ikapp mej i full galopp och ropade:

– Jag hatar verkligen hästar.

Jag spärrade upp ögonen.

– Men du rider ju jättebra!

Barnet höll in hästen och stönade:

– Det är för att vi aldrig skulle träffas annars. Varje gång jag har något viktigt att berätta, eller bara behöver någon som förhör mej på mina läxor säjer du; ”Då får du ta en häst och följ med ut i skogen.”

Behöver jag nämna att mina döttar är duktiga ryttarinnor. Det har jag lärt dom – att rida! Det måste man kunna, att sadla en häst och slå en tappsko. Och kan man inte det så… silvertejp!

Själv har jag inte alls saknat förebilder under uppväxten. Morsan var ett under av ordning och redlighet, farsan praktiskt taget pedant (han bonade ytterdörren – haja!).

Men sen hände det någonting. Jag tror att det var i tid med att det så ”lättbibbade” bag-in-box vinet introducerades i Sverige. Morsan slutade laga mat och började röka igen. Jag minns en julafton som Skutskepparn stod alldeles stum av förfäran i svärföräldrarnas kök. Man kunde höra honom viska med gråten i halsen:

– Köttbullar, ska man inte ha köttbullar på julen?

Mamma plockade fram ett paket Marlboro och slet upp luckan till mikrovågsugnen:

– Klart man ska. Jag har börjat mikra, förstår du. Inget os. Fy fan vad bra det är!

Plötslig såg jag vem hon egentligen var (morsan alltså), hur högt hon värderade familjens traditioner och vad lite rödtjut kan göra med en pigg pensionär. Tänk om det kunde göra samma sak med mina barn. Då hade vi kommit en lång väg. Jag tror inte dom känner till var mikrovågsugnen står över huvud taget, eller hur den ska användas. Dom ringer hem och frågar:

– Vad blir det för mat?

Och jag svarar:

– Inte en aning, pappa har inte handlat än.

Och dom svarar:

– Blir det Hot Wok eller Phi-Phi Island kommer inte vi hem.

Och jag fräser:

– Ni är så jävla bortskämda så att ni tror det kan bli falukorv ock makaroner varje dag!

Sen ringer jag till morsan:

– Vad ska ni ha för käk, kan man komma över?

Och jag hör hur hon blåser rök i luren när hon svarar:

– Skaffa dej ett liv, vettja!

Det är allvarliga saker för att komma från en mor. Jag tänker åka till Göteborg. Jag har bokat ett dubbelrum på stans bästa hotell och jag har särskilt kontrollerat att det har roomservice 24-7.

Ungarna får klara sej själva. Dom har silvertejp!

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.