Världarna rulla

Märkvärdigt nog är jag tillbaka i Sverige. Eftersom min mentala bopåle är nedslagen i kalkberg, känns det aldrig konstigt att komma till Gotland, varken särskilt hisnande eller omtumlande. Man kör av färjan, ser sig omkring och tar ut riktningen. Det är bara som det ska vara, man vet. Vet var man är på väg, hur man tar sig dit och vad man ska göra där. Man vet!

Att slungas ut på asfaltsplanen i Nynäshamn är någonting annat, man känner sig omedelbart jagad, smått förvirrad och lätt förbannad. Man har inte en ANING om varför, vadan eller varthän.

Walk the line

Det är dock en känsla som går över ganska fort. Man vänjer sig raskt vid att vara Stockholmare igen. Man ÄR Stockholmare, fast en smula förvildad. Egentligen behöver man inte ens bekosta resan över till fastlandet för att uppleva doften av Vasastan. Det räcker med att åka norröver mot Fårösundstrakten. Det är där de håller till, den kvasiintellektuella Stureplanseliten. Den som vill ha lite skönt Söderhäng får bege sig ned till Storsudret, och då framförallt till Hamra.

I själva huvudstaden, den på fastlandet, hänger bara inflyttade akademiker och nyrika Kenovinnare. Världarna rulla!

En schucker jycke från Eken

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.