Tjollahej och tjyveri

Jag har roat mej kungligt. Inte fullt lika kungligt som brorsan tycks tro – men rätt rejält i alla fall. Han ringde en morgon klockan sju till hotellet och hojtade:

– Ligger du där med rödvinsmustasch och kulturkoftan knäppt bak och fram?

Jag menar klockan sju… Gör man så mot utfestade författare?

Roligaste dagen var igår. Jag hade strängt förbjudit Ann-Ci att gå på mitt seminarium, men en annan gammal producent som jag har jobbat med, Anja Annevik, dök upp. Det är känsligt med Ann-Ci, hon är liksom min mediala medbrottsling, min mentor och uppfinnare. Hon får inte komma!

Ernst Billgren & Ann-Ci Lifmark

Egentligen hade jag inte tänkt att ha något seminarium alls, det strider helt enkelt mot allting som jag gör och ställer upp på. Men ni vet Pelle… han får mej till att göra allt konstigare saker. Som igår när han ville att jag skulle stjäla mackor i VIP-loungen. Jag menar där satt Björn Ranelid med uppspärrade ögon och såg alltsammans. Jag hade i runda slängar sjutton ost- och skinkmackor i väskan under mitt seminarium.

Lokalen hade Pelle berättat om redan i förhand. ”Den är liten och trevlig”, hade han sagt. ”Inte mycket större än ett klassrum”.

Jag tyckte det lät okey, det skulle väl kunna gå.

– Hur många går det in? frågade jag.

– Inte många alls, försäkrade Pelle. Det står väl några stolar längs väggarna.

Men lita aldrig på Pelle! När vi, efter stöldräden mot VIP-loungen, kom till lokalen visade det sej att den var stor som en biograf och full av människor. Alltsammans var dock otroligt fint arrangerat med en möblerad scen, blommor, ljud- och ljussättning.

– Det här är sånt som jag inte gör, väste jag till Pelle.

– Och inte snor du brödet ur munnen på Kultureliten heller, svarade han.

Vi börjar bli lite som Don Quijote och Sancho Panza. Vi har till och med utvecklat ett sätt att gå där jag ständigt håller en hand på hans skuldra och Pelle banar väg med en pistol framför sej. Det heter att ”gå som Översten”. Det vill säja; Boris Grigorjev (som dessvärre blev sjuk till Bokmässan). Jag tror att vi har hängt ihop lite för länge.

Jag fick ett uppmuntande mail från Jamel Hamou. Han avslutade; ”Som din kollega och vän kan jag inte starkt nog rekomendera dig att bära en tjock halsduk virad runt halsen under bokmässan, i alla fall den tid du spenderar med Pelle”.

Jamel, nästa år är det din tur att ”stå på golvet”. Mina skador är redan skedda och förresten ska jag göra en tid i fängelse.

4 reaktion på “Tjollahej och tjyveri

  1. Carina, erkänn att din roligaste stund på mässan var seminariet. Du vet det och jag vet det. Har vi tur får du prata dubbelt så länge i en dubbelt så stor sal nästa år. Och då har vi översten med oss också, med eller utan pistol. Tack för allt kul på bokmässan. Det gör vi om fler gånger.

    PS: Mobilen funkar nästan igen. Jag använder en av mina extramobiler tills vidare. :-)

  2. Snälla Pelle, kom inte redan och säj att jag ska göra om det. Låt mej sova på saken i ungefär ett år och skriva färdigt del tre i min trilogi. Men du har rätt, det var verkligen roligt och jag (vi) hade en fantastisk publik!

  3. Hej Carina och

    Tack för senast! Du höll ett kort, kärnfullt, kanonbra och ”koolt” seminarium.
    Var tvungen att börja på din bok för jag var så nyfiken men samtidigt så tillät jag mig inte att fortsätta förrän jag läst färdigt tre andra saker som väntat ett tag.
    Jag vill vara helt fri från ångest och måsten när jag ska njuta av dina hissnande historier och karaktärer. Jag återkommer när jag läst färdigt.

    Happy ligger någonstans och väntar på att bli hittad. Pelle är inkopplad, fick sitt ex av Familjelyckan och hälsar Tack vad fint!

    vi hörs snart
    kram
    /anja

  4. Tack som kom, Anja (alla fick ju inte det, haha) och tack för dom vänliga orden! Du gör rätt som inväntar ”rätt tillfälle” och jag ser mycket fram emot att höra din reaktion. Hoppas att det går att hitta master-tapen till Happy. Det var ju en filminspelning att minnas ;-)

    Stor kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.