The cucumber has left the salad

I två och en halv dag skötte jag mej klanderfritt i Göteborg. Jag signerade böcker åt dom som ville, skrev till och med personliga hälsningar till dom som bad om det. Skulle aldrig Jan Guillou göra!

Hur många tusentals människor som har passerat vår monter går inte ens att räkna. Många stannar verkligen upp, tittar på böckerna och läser på baksidan. Självklart handlar inte alla och det ska man nog enbart att vara tacksam över. Mina böcker väljer sina läsare själv. I dom (få) fall läsaren inte har uppfattat signalen; ”Hallå där, vi hör ihop du och jag!” har jag helt enkelt stoppat personen i fråga och sagt; ”Vänta lite, du ska ha en bok!”. Jag tror att det hände vid fyra, fem tillfällen under söndagen. Det roade mej omåttligt.

– Vad håller du på med? stönade Pelle. Böcker kostar pengar!

Jag vet det och ”Familjelyckan” var dessutom ganska dyr med tanke på att den är helt ny och egentligen inte har sitt officiella utgivningsdatum förrän i morgon. Det kunde dock inte hjälpas. Jag får ta den smällen.

Till exempel han som kom nedlastad med fyra tungar påsar i varje hand och gylfen öppen. Han skulle ha en bok. Han uppfyllde kravet! Han blev så förvånad över att han FICK ett signerat exemplar och en lång pratstund att han verkligen strålade med hela ansiktet. Då har man gjort en ganska bra affär tycker jag. Och jag tänker inte på honom. Det är lätt att göra människor glada. Man har råd med det.

– Bara en sak till, sa jag åt honom innan han skulle gå. Dra upp gylfen!

Han stelnade till och började skratta högt.

– Va, är den öppen?

– Jajamensan, sa jag. ”The cucumber has left the salad”!

På det planet låg min humor igår. Jag gav också bort några ytterligare exemplar till människor som jag tyckte ”skulle ha”. Resten fick pröjsa. Jag får pröjsa själv kan jag meddela. Jag har förstås ett antal ”friexemplar” men det är inte alls så många som människor kanske tror.

Sen fick jag ett nytt sms från brorsan. Han hade broderat någon väggbonad: ”Stora pattar är ett elände när nordan ligger på” stod det.

Ja, ni vet hur han är… a little bit wierd. Jag fick en fråga på mitt seminarium; ”Vad inspireras du av?” och jag erkände utan omsvep:

– Jag inspireras av allting som jag ser och hör. Det är till och med så illa att jag måste kämpa för att hålla ideerna ifrån mej. För ett par veckor sedan fick jag ett sms från min yngre bror. Det stod: ”Sorgen över en fantastisk klänning”. Ingenting annat.

Jag var då i slutskedet av arbetet med ”Det stora svenska vemodet” och upptäckte några dagar senare att det hade smugit sej in en ”fantastisk klänning” i handlingen.

Nu är jag rädd för vad som kan hända med ”Obotliga tillstånd hos besynnerliga barn”. Snälla, snälla Loffe – skicka inga fler sms!

4 reaktion på “The cucumber has left the salad

  1. Jag köpte boken av dig i går. Nu har jag läst till sidan 67 och har redan bestämt mig för att läsa hela trilogin. Jag var inte riktigt beredd på att den var så chockerande magiskt vansinnig rolig och intressant. Efter tjugo sidor var jag tvungen att sansa mig och börja från sidan ett igen. Nu kommer jag inte att kunna lägga ifrån mig den innan den är utläst.

    Och nästa år kommer jag och lyssnar igen.

    Känslig förhud var ju något nytt. Och Ta i min älskling, trodde jag först var något sexuellt. Men det är dom enda korrmissarna som jag sett.

    En ny stor romanförfattare har sett dagens ljus.

    Grattis!

  2. Tusen tusen tack (jag svarade också under ”Böcker). Som sagt var den där förhuden kommer jag att få äta upp så länge jag lever (Skutskepparn höll på att smälla av) men jag skyller allt på Pelle (han har ju korrläst) och misstänker att karln (Pelle alltså) är lika bakvänt utrustad som Tigertämjarn. Ha ha ha!

    Då ses vi på mitt seminarium nästa år ;-)

  3. Okej, det här kräver ett svar. Min bedömning var att om Carina har bestämt att hennes karaktär Tigertämjarn har känslig förhud, så har karaktären Tigertämjarn känslig förhud. Det finns en massa andra saker i boken som inte heller är ”realistiska”.

  4. ojojojoj vad tiden går

    Hjärtligt tack för boken! Jag lovade ju att höra av mig, det är också det minsta man kan göra när man får en god pratstund och så mycket glädje – livsglädje – i bokform alldeles gratis. Men att höra av sig efter nästan tre år verkar ju bra skämmigt egentligen. Fast eftersom jag hörde en radiointervju med Ella Lemhagen om Kronjuvelerna (som jag innan dess totalt missat all annonsering för) så kunde jag inte hålla tillbaka det dåliga samvetet längre. Det behövdes inte många minuter av intervjun för att jag skulle koppla till den sanslösa läsupplevelsen i Familjelyckan. Kulturradions recension, ”Ett intressant misslyckande”, en eller ett par dagar senare kan jag känna igen boken i, även om jag verkligen inte håller med om det där med identitetsförvirring. Förvirringen är möjligen stor på flera plan, men den identifierar boken och karaktärerna väl. Identiteten eller genren är förvirring – öppenhet för originella tankeströmmar – och det finns absolut ingen identitetsförvirring i det. Familjelyckan är den enda bok jag har läst sedan Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” som har gett samma känsla i att sugas in i säreget drömlandskap befriat från exakt tid och plats men med absolut närvaro i tidens strömningar sett över en eller ett par tre generationer.

    Nog recenserat, det gör andra till övermått nu kring filmpremiären. Stort grattis till att boken har blivit film. Tack för att du personligen introducerade mig till din intressanta värld, trots att jag hade lagt tillbaka boken efter att ha läst baksidestexten. Ännu har jag inte läst fortsättningen, men kommer absolut att göra det framöver vid tillfälle.

    Till sist, öppenhet är bra, men just gylfen föredrar jag att ha stängd när jag är ute bland folk. Är det inte märkligt att det rent av ska krävas civilkurage hos mina medmänniskor för att de ska hjälpa mig med den lilla detaljen? ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.