I botten av bunken

Jag har aldrig varit en ”föreningsmänniska”. Jag har ingenting emot föreningar, Sverige lär vara ett av världens föreningstätaste länder. Men det är ingenting för mig. Jag är, och har alltid varit, en iakttagare. Det är inte rätt approach (att börja iaktta) när man kommer in i en ny förening. Men jag gör det. Jag ser de hierarkiska strukturerna, känner doften av de pyrande oroshärdarna, och uppfattar outtalade motsättningar mellan föreningens medlemmar. Jag tycker att föreningar är obehagliga. Jag är inte ens medlem i Weimaranerklubben. Islandshästföreningen gick jag ur för många, många år sedan. Inte för att jag på något vis underskattar eller missförstår meningen med att gå samman i en intressegrupp och arbeta med saker som utbildning och avelsmål. Det är ju hedervärt på alla sätt och vis. Det är sekt-känslan jag värjer mig mot. När människor samlas i slutna sällskap och gör sig till allvetande om sin sak. Läbbigt!

Jag såg en gång på en stallbacke, en upphöjd ridinstruktör med stora och speciella kunskaper svara i sin mobiltelefon. Under samtalets gång ställde han sig och småsparkade på en tom foderhink. Någon stannade till och tittade ned i hinken. En annan dök upp och undrade vad som försegick där nere i botten av bunken. En tredje och fjärde anslöt sig till ”hinksekten”, och snart var där ett helt litet sällskap samlade utan att någon hade en aning om varför. Allra minst jag som satt på läktaren och iakttog hela det. Nu började någon slags bergspredikan där nere. Instruktören avslutade sitt samtal, man slöt sig närmare varandra och hade något av en liten högtidsstund där den karismatiske ledaren fick sola sig i all sin glans. Det var bara han som pratade. Dock. Alla sparkade på den tomma hinken. Man var enade, enade med varandra, mot världen, de okunniga, de ofrälsta.

Nej, det där är ingenting för mig. Jag har för många frågor och uppfattas nog alltid som kritisk, fast jag bara försöker förstå vad den där bunken egentligen innehåller. Vad är substansen?

.

.

Jag köpte en Islandshäst en gång. Det är ju dyra djur, det vet alla. Den här hade dessutom en fin stamtavla och extraordinär utstrålning. Och nu började frågorna; ”Ska du tävla med honom?”, ”I vilka grenar?”, ”Siktar ni på SM?”.

– För fan, brukade jag svara. Jag skulle aldrig få för mig att slita ut min fina häst på någon tävlingsbana.

Jag siktade på skogen. Det är en nåd att äga en riktigt fin häst med hög kapacitet och få uppleva den i sitt rätta element. Och det är inte på tävlingsbanan. Det är bara någonting som vi människor har hittat på. Och jag har inget behov av bekräftelse. Tack och lov för den Akademiska Ridkonsten. Visserligen är jag inte längre aktiv inom den genren, och för all del tycker jag vissa övningar är mördande tråkiga, men man tävlar inte inom Akademisk Ridkonst. Däremot bygger man starka, lyckliga hästar upp i hög ålder. Det är den enda devis jag har kunnat bära med mig från hästbranschen.

.

Hundarna är inte heller exploaterade i tävlings- eller utställningssammanhang. Jag är inte ett dugg intresserad. Däremot har jag stor förståelse för rasen. Jag har jakthundar, de behöver inte dricka blod, men de behöver aktiveras, spåra, springa. Men framförallt behöver de ha kul.

Vi har ganska kul kan jag berätta. Utan att vara aktiva i någon förening eller medlemmar i något jaktlag. Men alltid, alltid blir jag påmind om att det räcker inte. Man kan inte göra så, ha hund eller häst för sin egen skull. Man måste vara en grupp, samlas och jämföra prestationer, bedöma avelslämplighet.

.

Wilmer och Viola (t.v)

.

Jag tänkte att Wilmer och Viola själva skulle få bedöma avelslämpligheten hos varandra. Båda är av samma ras, båda två har fina stamtavlor och ändå är det så, att om ”olyckan” skulle vara framme (för en olycka skulle det sannolikt anses vara), skulle många människor rynka på näsan och tycka; ”Att det här var ju jävla olämpligt”.

Och visst, har man ett långsiktigt avelsmål, krävs det såklart att man enas och jobbar i en tydligt utstakad riktning. Men jag tycker att det är lite läskigt. Jag gillar korsningar, både vad det gäller hästar och hundar, även människor faktiskt. Nu blir det inga korsningar här, det blir troligtvis ingenting alls för Wilmer är kemiskt kastrerad, någonting som vi möjligen ångrar. Det är väl känt att man slipper många rastypiska problem när när man korsar djur. En korsningshäst kan bli nästan hur gammal som helst. Titta på Totte!

.

Totte 30++

 Men se upp med mig om ni möter mig i en föreningslokal, jag kanske tömmer kakfaten och smiter ut bakvägen. Men troligare är att ni möter mig i stallet eller i skogen. På Storsudret, kanske. Den bunken gillar vi.

.

 

3 reaktion på “I botten av bunken

  1. Åh vad känner igen det du skriver ! Jag köpte mej en islänning i våras super snygg topp stam ! Jag vill ha honom för att njuta i naturen ! Det kan folk inte tåla jag får jämt höra att jag MÅSTE träna för någon . Folk är så oroliga att jag inte har rätt takt i gångarterna för dåligt tempo mm ! Jag ska börja säja som du . Jag tänker inte slita ut min fina häst på tävlingsbanan . Mvh Annica

  2. Håller fullständigt med, aktar mig noga för alla sorts samfund och försöker tänka lite outside the box. Uppskattas inte av alla, men sån är jag. Tack för tänkvärd och rolig läsning :)

  3. Klart det blir valpar! :-D När du minst anar det… ;o) Och de kommer bli underbara småjävlar!

    Om jag får, kommer jag ner och hämtar den jävligaste av dem alla! :-D

    Du skulle se mig nu – efter fem dagar med min nya ”bergsschäfer”. Vet inte var det är för raser i henne – men hon är stor som Julius (dvs en decimeter högre än vad weimaraner ”bör” vara) och hon är byggd som Julius, galen som Julius, snabb, stark och hård, söt och översvallande… som alla mina hundar. Jag har en rejäl fläskläpp, en ”boxarnäsa”, bulor i pannan och rivsår längs halsen. Och några ”flisade” tänder. Lite slitna öron. Men hon är verkligen underbar! Daniel älskar henne. Julius älskar henne. Hon älskar oss alla! Och hon kommer säkert bli en fantastisk draghund, i sinom tid! Och tänder kan man leva utan. ;o))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.