Poesi för Skitungar & Snorkråkor

Det var på den gamla goda tiden, högt uppe på Söders Höjder, när vi festade hela nätterna och drev en liten annonsbyrå om dagarna (läs mer här). Det var under de vilda åren när man gav fulla fan i om reklampengarna kom från tobaksindustrin eller socialstyrelsen. Det var på alla sätt och vis riktigt, riktigt tokigt. Tina jobbade som AD och jag som Copywriter. Vi hade ett otroligt gott samarbete. Tina bodde helt enkelt i ateljen, så jag väckte henne varje morgon, kastade ut några halvblaskiga fotografer som satt i köket och drack vin, fångade in papegojan som flög fritt över Katarina Kyrka och skickade iväg ett par bud. Vi budade allt på den tiden. Hundar, ungar, kläder och skisser. Iväg med skiten bara.

Det var över huvudtaget en väldigt sorglös och kreativ tid. Allt var enkelt, allt kunde man göra. Fick vi för oss att göra en barnbok, gjorde vi det. Sen plockade vi fram gitarrerna och korkade upp en flaska Captain Morgan. Vi var helt gränslösa.

För ett par dagar sedan var jag tillbaka uppe på Söder. Rotade lite i gamla arkiv och hittade ett antal illustrationer som Tina har gjort. Vi hade fått för oss att göra en diktsamling (troligtvis riktigt rejält ångestridna efter en lång natt på Café Opera). Jag skrev och Tina illustrerade. Tror det tog en dag. Sen var vi pigga och glada igen och beredda att ge oss ut på nya, nattliga äventyr.

Bara en kort tid senare skrev jag Kapten Costellos öden och äventyr i hamnarna bortom all ära och redlighet. Ännu ett galet bokprojekt som Tina illustrerade och som senare utvecklades till min Julkalender; Dieselråttor & Sjömansmöss. Ja, vi hade inte långtråkigt i alla fall.

.

Ur: Poesi för Skitungar & Snorkråkor

.

Text: Carina Dahl / Illustration: Tina Röed

.

Du lilla svarta skitunge som knappt har lärt dej läsa
men vickar så lyckligt på lortiga tår
vad är det långt där inne som du letar i din näsa
och varför får man aldrig nånsin kamma ditt hår

.

Det måste vara så att det är något där du gömmer
sånt som ingen vuxen mänska nånsin kan förstå
men jag vill gärna veta om dom platser som du drömmer
och vad du har i näsan som du alltid petar på.

.

.

Det finns ett land bortom allt förnuft
där solen kvittrar och fåglarna skiner
där luft är vatten och vatten är luft
och spindlarna bär mockasiner.

.

I det landet bor både kloka och knäppa
ja, besynnerliga barn bor det där
somliga kan både sjunga och steppa
andra går på öronen och svär.

.

I ett rullande hus som är byggt utav skräp
bor tio små skitungar själva
med kolsvarta fötter och en lortgris på släp
räknar man den blir dom elva.

.

.

Tio par skitstövlar står på ett led
för en gång om året brukar skitungar bada
och då vill ju lortgrisen också vara med
att bada i gyttja gör alla så glada.

.

.

Doktorn i staden har fullt upp att göra
siken Sivert Sidenstjärt bröt alla sina ben
det föll sej så illa att han stod på sitt öra
och ramlade ner från en gungande gren.

.

.

En olycka händer så väldigt lätt
hör bara på gnällspiken Grin-Olles gråt
som krökt sin rygg på följande sätt
när en hammare slog honom hårt.

.

.

En annan liten fisk gick det riktigt illa för
när han plötsligt blev påkörd av en brax
så händer det ibland att fiskarna dör
på kyrkogården vilar nu en gravad lax.

.

.

Men den sorgliga sak jag nu ska förtälja
handlar om en lipande sill
som högg på en krok och råkade svälja
och sen blev han inlagd i dill.

.

.

En lurig liten ljugpotta som sällan gjort nån nytta
som spruckit i bitar och ljugit sej blå
vars enda vän i världen är en lortig skvallerbytta
som det hoppar små grodor ur munnen på.

.

Sida vid sida har dom stått varandra nära
på nedersta hyllan i ett dammigt skafferi
den ene med skamliga fläckar på sin ära
den andre med kalla potatisar i.

Jag vet en liten skitunge som nyss har lärt sej läsa
en liten lurifax med lortiga tår
som drömmande går kring och petar i sin näsa
med två meter höga vågor i sitt hår.

En reaktion på “Poesi för Skitungar & Snorkråkor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.