Gösen och jag

Mamma och pappa har varit här. De kommer ibland och stannar över natten. Farsan kinesar i kockhytten och morsan i sjukhytten. Den här gången hade de datorn med sig. Det var något fel med inställningarna och ”pankisarna” behövde hjälp med att se över systemen.

Det är något alldeles speciellt med den ”äldre generationen” och Internet. Mamma vägrar styvnackat att skaffa ett Hotmail-konto eftersom det innehåller ordet ”konto” och hon är intill visshet övertygad om att det kommer sluka alla hennes bankbesparingar. Däremot har hon blivit en hejare på att scanna bilder. Jag blev snart sittande med rad fotografier från den tidiga barndomen och fick samtidigt bekräftat vad jag alltid har misstänkt – vi barn fotograferades ständigt med en fisk!

Gösen och jag

Pappa hängde över axeln och utbrast saker som:

– Där är den där gäddan som jag drog upp i Värtan 1966!

Och så mamma över den andra axeln:

– Och så är det väl Carina som står där i hörnet …?

Och så pappa igen:

– Och titta där, jättegösen från Dalarö!

Och så mamma igen:

– Är det inte Carina som är med på bilden längst bort i kanten … eller är det båtmotorn?

Man får förlåta honom. Min farsa har varit Söderhavskung.

Ända upp i könsmogen ålder var jag så fullskiten med ”ljug och hittepå”, att jag fortfarande hävdade inför mina (alltmer tvivlande) kamrater:

– Jodå, han är kung … I Söderhavet, ja!

Där i mellan har han också varit diplomat, elefantskötare och sjörövare. Vi småungar tröttnade aldrig att titta på hans fantastiska tatueringar med fullriggare och Hulahula-flickor. Om han spände musklerna på rätt sätt började dom att dansa. Hur skulle man kunna ifrågasätta en sådan man?

Det är svårt än idag, kan jag tala om.

”Diplomattiden” – pappa till vänster, hans bror th.

Under en period (när vi barn var små) gjorde farsan en avstickare från Kurrekurreduttön och förestod en liten, exklusiv båttillbehörsaffär på Östermalm i Stockholm. Varje lördag fick jag och min syster följa med till butiken. Där krängde vi tågvirke och ankarkättingar, kompassrosor och kuttersmycken. Än i dag kan man finna delar av sortimentet på ”Tackel & Tåg” i Stockholm.

På somrarna stuvades hela familjen ned i en öppen träbåt utrustad med en trimmad aktersnurra. Sedan drog vi ut i havsbandet. Kanske var det där, långt ute på ytterskären som jag började planera min trilogi om ”Kronjuvelerna”. I många år har jag undrat över hur jag stod ut innan jag lärde mej att skriva, vad jag egentligen gjorde där ute på kobbarna. Men nu vet jag. Jag var där för att göra reserach och för att förevigas med en fisk.

Den som skrattade mest slapp sova med fisken

Den som hade sovit med fisken fick sitta själv i fören

2 reaktion på “Gösen och jag

  1. jag kommenterar boken!vad har du gjort?nu sitter gumman vid brevlådan igen.hoppas att det slipper växa mossa påna den här gången oxå-ENOK

  2. Tack Enok och Arla, med nästa bok brottar jag ner er slutgiltigt ;-) Den kommer f.ö redan nästa sommar, men det har jag säkert nämnt. Nu ska jag ner i maskinrummet (där det är varmast) och skriva färdigt del 3.

    Förresten, din gamla Dieselråtta, nu är det väl din tur att läsa!!

Lämna ett svar till ENOK Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.