So it goes

Man ska inte vara så väldigt jordisk, tycker jag. Göra jordiska saker, foga sej efter jordiska seder och bruk. För tänk om det skulle komma en utomjording, med alldeles annorlunda vanor, då skulle den inte begripa någonting. Bättre då att vara lite allround, sminka hakan istället för ögonen, gå i kjol istället för byxor (gäller endast män) och kanske täcka öronen med foliepapper eftersom dessa kan, jag säjer KAN, vara det absolut porrigaste som finns – i en annan del av universum.

Jag sätter ofta mänskliga beteenden i relation till hur de skulle kunna uppfattas på en annan planet, av en annan varelse. Det skapar en dimension och belyser vilka trivialiteter vi earthlings hänger oss åt här nere. Det är ju rent barockt att män och kvinnor klär sig efter olika koder. Kläder är, som vilket stycke vadmal som helst, till för att skyla och skydda mot extrem väderlek. Mode däremot är intressant, inte som en vinstgivande faktor inom TK-industrin, men som konstform. Inom modevärlden, har män gått klädda i kjol sedan urminnes tider. Titta bara på John Galliano eller Marc Jacobs.

.

Olle Ljungström

.

Konst tror jag är någonting som uppfattas ungefär likvärdigt för alla varelser oavsett om man omfattas av tyngdlagen eller inte. Därför uppskattar jag verkligen rymdgubbar som Loreen. Det är verkligen dags att någon sätter sej i TV-rutan och jobbar lite outside the box med ögonskuggan. Varför inte lägga den på hakan? Om man vill kommunicera outspace alltså, annars – skit it!

Olle Ljungström, däremot, tycker jag nästan lite synd om. Istället för att lyssna på det underbara originalet av ”Jag och min far”, kommer alla nu bara att lyssna på Magnus Ugglas version. Den är inte skitdålig den heller, men hallå, Olle Ljungström, är Olle Ljungström, och all den enorma uppmärksamhet som nu riktas mot Magnus Uggla, borde Olle fått redan för tio, tjugo år sedan.

So it goes, som vi brukar säja där hemma på Tralfamadore.

 

 

En reaktion på “So it goes

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.