Syskonkärlek

Det har varit väldigt lugnt på kammarn den sista tiden. Förr hade jag alltid något vrak som låg och rackade och rullade med tårfyllda ögon och bred rödvinsmustasch. Det gick åt helvete för varenda en. Allihop skyller på mej. Taskig coaching!

Men ärligt, vad skulle ni in på min kammare att göra? Trodde ni kanske att jag var Mia Törnblom? Fel, fel, fel! Jag är inte den som i första hand avstyr bråk, jämkar olikheter och gjuter olja på vågorna. Jag är intresserad av dramatik. Inte så att jag uppmuntrar till slagsmål och iscensätter gräl, men jag iakttar det gärna. Ibland räcker det med att lyssna för att man ska få en ny upplevelse av den flerdimensionella människan. Som här om dagen när Nisse hade blivit utkastad ur Humlas rum.

– Jag förstår verkligen inte varför? klagade hon och slog olyckligt ut med armarna. Jag har skött mej perfekt och följt alla hennes regler, även dom helt obegripliga. Och nu har hon kastat ut alla mina saker och låst dörren.

I flera dagar var Nisse ute i kylan. Hon fick flytta ner i akterskeppet igen (där hon ursprungligen kommer ifrån). Humla fortsatte att hålla dörren till manskapsmässen låst. Hon var inte ens hemma under blokaden, utan satt i Sandras strandhus på Resörö och jäste.

Så plötsligt en dag var hon tillbaka ombord och körde ett par tvättmaskiner. Nisse och jag satt i styrhytten och tittade på tv. Humla gjorde sej ett ärende förbi och muttrade åt Nisse:

– Jag har förresten låst upp till mitt rum, du kanske vill gå in där eller nåt. Låna några kläder.

Hon blottade sina knytnävar.

– Men jävlars om du inte tvättar och lämnar tillbaka!

Sedan var hon borta igen.

Nisse och jag tittade storögt på varandra. Vad var det egentligen som hände? Vad var det som sades? Vi kände båda två att stora känslor var i rörelse. Kanske var det syskonkärlek.

Fideli, Freja och Humla

2 reaktion på “Syskonkärlek

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.