Snökaoset har ju faktiskt varit monumentalt. Vid ett tillfälle tvingades jag att krypa långa sträckor under en tur med hundarna i skogen. Ja, ja… Det gör ni Norrlänningar året om, många mil, hela vägen uppför fjället. Men för mig var det någonting nytt. Viola försvann helt och hållet under snömassorna och Wilmer verkade i det närmaste chockad. Hästägarna på Broknäs fick ”stallförbud”. Måhända att Claes inte orkade dra upp fler bilar ur diket. Men vi som har egen hästhållning blev tvungna att trotsa vädrets makter. Som tur är ligger stallet närmare vägen än vad Broknäs gör, men den var i och för sig inte heller plogad.

.

.

.

.

.

Humla