Ett herrans liv

Jag lovar, den författare finns inte i hela norra Europa som jobbar under samma omständigheter som jag gör. Tag fram den i så fall!

Det skärbränns och svetsas, knackas rost och jävlar anamma bankas. Allt detta på ett järnskrov! Om oljud har ett ”värsta timbre”, så kan man uppleva det här.

I dag har jag dessutom lämnat ifrån mej ”Det stora svenska vemodet” till förlaget. Visserligen var deadline satt till den 3/10, men fem dagar för sent är en högst rimlig felmarginal i romanmått mätt. Jag är förvånad över att jag lyckas skriva någonting över huvud taget. Ibland börjar det brinna också. På riktigt!

I dag har jag samtidigt varit brandvakt som ”Stickan på varvet” (ja, han heter så) har svetsat uppe på båtdäck.

Köket (byssan) är fortfarande inte klart. Vi lagar ännu mat på ”stallspisen”. Snart är vintern här och bastun har ingen panel.

Humla da Chef

Snälla, snälla Loffe om du läser det här. Vad säjer du om en ”spika-bastu-panel-helg”? Köket kan jag vara utan i vinter – men bastun…

Jag lovar, du får välja mat, vin också. Vi kan till och med åka ut till Svartsö om du hellre vill käka där. Vi kan ta med oss hela fartyget om det är ditt krav.

Ring mej, skicka åtminstone ett sms. Jag fick förresten ett från Nalle här om dagen. Det stod: ”Fjädrarna yr ur hytten när du ruggar och Åke måste sälja sina kortbyxor för att få ihop till mat åt barna”.

Men, kom hit vettja, kom allihop! Jag förstår inte alls hur ni tänker, eller vad ni gör. Jag förstår inte ens era sms. Men skit i det, kom bara!

2 reaktion på “Ett herrans liv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.