Otack är världens lön

Jag har fått ett nytt vrak som ligger i hytten och rackar och rullar, piper och gnäller. Hunden! Han är i chock, han är svullen om nosen och blöt i håret. Det har blivit lite för mycket där sista tiden. Jakthundens alla instinkter är inte alltigenom okomplicerade att leva med, särskilt inte för jakthunden själv. Han gör ibland överilade saker, kniper en grävling fast man inte ska. Eller som sist, när han var ute i skogen med Humla och fick för sej att hugga en orm. Men hallå hunden! Det går inte till så i naturen. Som tur var visade det sej att ormen var en snok, dock en snok med rejäla huggtänder.

– Det är bättre att han är med mej på jobbet, sa Skutskepparn. Servar ett gyro och installerar en radar.

Jodå, det är bra. Det är sånt som den hunden är född till att göra. Han är van att skutta på stridsbåtar och brandbåtar, passagerarbåtar och polisbåtar. Sen är det dom där andra… dom som ligger i stan och har sin egen obegripliga exteriör. Som Bosses ”Two Star”. Han ska sälja den nu (Bosse alltså). Vi har bott grannar i många år och Skutskepparn tyckte det var självklart att ställa upp när Bosse behövde hjälp med en del av inspektionen. Wilmer (hunden) fick följa med.

Two Star har ett lustigt akterdäck som sluttar utför och främst lämpar sej till att sjösätta kanoten från. Det har jag sett besättningen göra många gånger, sedan har dom ett elände att komma upp igen. Nu skulle det dock inte sjösättas några kanoter vad man visste, inte förrän Wilmer kom galopperandes över däck, missbedömde avståndet och gick rakt i sjön.

Det blev en uppståndelse ombord. Wilmer hade inte en chans att ta sej upp ur vattnet och började sjunka. Skutskepparn tvingades att bilda kedja med fyra tillskyndande turkar (all heder åt dom) och höll så när på att dränka sej själv under räddningsaktionen. Bosse, som alltid har varit rask i tanken, rusade efter lillbåten som låg förtöjd på babordssidan och lyckades flytta över den till aktern där det fortfarande bubblade svagt ur vattnet. Med gemensamma krafter fick man så småning om upp jycken i lillbåten och lyckades där efter baxa honom över relingen på Two Star.

– Interesting, svarade jag när Skutskepparn ringde från bilen senare. Glöm inte att handla på vägen hem.

Otack är världens lön, så är det bara. Nu ligger hunden alldeles utslagen i sängen. Alla gullar med honom och lägger på ett extra duntäcke när dom går förbi. Skutskepparn har jag inte sett till sen igår när han kom hem och vred ur kläderna. Man får hoppas att han inte har gått i sjön igen. Och att han kommer ihåg att mjölken är slut.

En reaktion på “Otack är världens lön

  1. det är så man ska behandla en familjemedlem.ge han ett täcke till.du ser han lär sej!kanske en liten missbedömning.även solen har fläckar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.