Dagens hjältehund

Det är inte lätt med Wilmer. Han har en kärv attityd med nerver som ligger lindade som dammsugarslangar runt kroppen. Ingen kan som han flyga i luften och riva en hel matsalsmöbel för det att någon knackar på dörren. Detta med hans ”vakt” och ”ängsliga sinne” är någonting som vi ständigt jobbar med. Men där finns en punkt i pälsen som inte går att rå på, och som faktiskt kanske inte heller ska jobbas bort helt och hållet. För övrigt är han oerhört tillgiven och vill alltid vara så nära som möjligt. I många år fick han sova vid vår fotända, men så fick Skutskepparn astma och Wilmer blev förvisad till köket.

Snart visade det sig att Wilmer verkligen avskyr rök. Han blir jätterädd och gör allt för att fly när ugnsvärmen stiger i temperatur. Detta skapar en del problem hos en husmor som mer än gärna bränner vid en gryta och glömmer plattorna på. Därför blev allting så mycket lättare här på Gotland där han har ett helt hus att vistas i. Sovrummet är den enda plats varken han eller Viola får vara.

Så i går kväll när jag skulle laga mat på vedspisen (som är mycket roligare än el-spisen eftersom alla plattorna alltid är på) hände den gamla klassikern att soppan kokade över (nåja, det var en gryta). Då jag som vanligt vid matlagning befann mig på ett annat våningsplan vid tidpunkten för rökutvecklingen märkte jag ingenting. Men Wilmer kom galopperandes uppför trapporna, ställde sig utanför sovrumsdörren och började skälla på ett märkligt, ihållande sätt. Jag öppnade dörren och såg att nästan hela huset låg i dimma.

Nu var det visserligen ingen fara, men så likt honom att komma och berätta.

.

Wilmer t.h

.

Men i morse blev det värre. Skutisen har varit förkyld en tid och haft problem med luftrören. Trots det klev han upp tidigt (som vanligt) och tog ut hundarna på en tur runt gården. Jag hörde när de gick ut, men somnade snart om. Så, plötsligt vaknade jag av att Wilmer stod utanför sovrumsdörren och skällde ännu mer ihärdigt än kvällen innan. Eftersom jag visste, att ingen gryta stod på spisen och allt var lugnt i övrigt, avvaktade jag en stund med att kliva upp. Men Wilmer, som annars aldrig viker från Skutskepparns sida, stod kvar utanför sovrumsdörren och skällde allt skarpare.

Jag klev upp och märkte genast att han ville ha mig med nedför trappan. Sömndrucket följde jag efter, och plötsligt såg jag. Skutisen halvlåg i badrummet och kämpade med ett ordentligt astmaanfall. Under, över alla under lyckades jag hitta hans medicin och efter några rejäla inandningar blev han bättre.

Och detta tackar vi Wilmer för. Dagens hjältehund!

 

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

En reaktion på “Dagens hjältehund

  1. Och söt är han också!! Stilig kanske är bättre, mera manligt. Hälsa honom att han är rasande stilig, en riktig karl och väldigt duktig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.