Pigg på pinnen

Jag inser att min besatthet i att hugga ved, ja, hela min förtjusning i alla sorters bränder grundar sig i den tidiga relationen till en gammal vedspis. Jag hittade en, sedan länge bortglömd, ”loggbok” från Lilla Ängsholmen där de äldsta anteckningarna sträcker sig mer än fyrtio år tillbaka i tiden och där flera generationer av boende har satt sin signatur. Jag skriver ALLTID om vedspisen (en hal och ovillig Husqvarna med oklart förflutet).

Så här kan det stå: ”Torsdag 18/4 1980: Västlig vind ca 4 m/s. Det regnar ute. Katten är kriminell. Ingen eld i spisen.”

Våld och brott, eld och vind. Värdsliga saker.

Därför glädjer det mig särskilt att vi har en nästan likadan Husqvarna här på Kurrekurreduttön. Förutom namnet har de ingenting gemensamt. Den här är varken hal eller ovillig, utan snarast väl pigg på pinnen. Det har blivit något av min huvudsakliga uppgift att hålla den där järnspisen vid jämn och fin temperatur. Jag är så förtjust i den här Gotländska järnhäcken att jag lagar nästan all mat på den. I helgen gjorde jag någonting så apart och ”skolmatsalen-nittonhundrasjuttiosju-miserabelt” som makaronipudding. Det blev riktigt, riktigt gott.

.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.