En riktig hundhatare är jag

Det var ju lite spännande att invänta och se hur en människa ”på allrengöring” blir framåt kvällskvisten. Skulle man börja kräkas, kanske se tomtar i vrårna eller rent ut av börja längta efter en kork i det andra benet också?

Nja, jag förblev ganska stabil tycker jag själv. Hundarna däremot, hundarna… Vad hände där liksom?

Hela natten härjade de runt i huset. De pep och de gnällde, ylade och skällde. Förde ett satans oväsen helt enkelt.

Svårast har jag för klorna. Deras klor mot det nakna trägolvet. Det blir kortslutning i hjärnan. Även utan allrengöringsmedel. Detta är en av flera sviter jag har kvar efter min TBE-resa. Jag klarar inte av vissa ljud. För bara några månader sedan var det i princip  ”alla ljud”, men nu är det bara ”vissa”. Rasslande klor mot hårt underlag och ekande, ihållande skäll går f-e-t-b-o-r-t! Det blir inte ens bättre av en slurk Ajax vet jag nu.

Men hundarna älskar ljud. En möjlig räv som tassar över gårdsplanen, en gren som rasslar mot fönsterrutan, en kaja i det gamla skorstensröret, en tomte som rotar i skafferiet. Allt sånt ska skällas ut och bort. Och finns det några tomtar kvar alls inom åtta till varandra gränsande kyrksocknar skulle jag bli förvånad.

Fy, fan vad jag hatar hundar. En riktig hundhatare är jag!

Sedan kom snön och tystnaden lade sig över gården. Tystnaden och lugnet. Hundarna blev älskade varelser igen. I natt har vi alla sovit. Ja, i alla fall till klockan 05.30. Då pep väl någon stackars fågel… Och sedan jävlars skulle det ut och sorteras upp i luften, allt efter fjäder och vingbredd.

Man nyktrar till, allrengöringen går ur blodomloppet. Den skitiga vardagen återvänder.

Vad händer för övrigt då?

Vi har röjt fruktansvärda mängder med sly och ris. Detta ägnade jag hela gårdagen åt att elda. Jag börjar bli ett proffs på att elda. Förtjust har jag alltid varit. Nu kan hästarna komma snart.

Och så funderar jag på om man inte borde ha några fler djur? Till exempel dessa…

.

Valais Blacknose Sheep

 

 

En reaktion på “En riktig hundhatare är jag

  1. Livet är en kamp mot den vassa verklighetens tassande tramp, trasiga parketter och trumhinnornas protester. Verkligheten måste erövras och kampen går vidare med; med gevär, vänliga ord och en hel del Ajax.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.