Snickarglädje och penselvård

Det finns människor som är liksom; ”dedikerade”. Hängivna typer med en passion för sitt kall och sin sysselsättning. Som Tarmo här på varvet. Han är den som blästrar och målar. En dag i somras hörde vi honom skrika högt av skräck:

– Akta min pensel!

Sedan såg vi honom göra en tjurrusning över varvsplan, rädda sin pensel (från vad som nu höll på att hända det lilla livet) och sedan bära den tillbaka hem igen. Han strök dom små håren mot sin kind och talade tröstande till den på finska.

– Muistathan kuinka niin silloin kun me kohdattiin…

Tarmo med älsklingen tryggt i bakfickan

I går kväll kom Uffe på bogserbåten Hubbe över på middag. Uffe är snickaren här på varvet. Han är fruktansvärt skicklig och nästan omöjlig att boka. Men mat måste han ju ha och själva tycker vi att det är trevligt med sällskap. Förr i tiden lagades det mängder med krubb här ombord. Alltid största paketen, längsta korven och grövsta gurkan. Nu har jag fått slänga mat i flera omgångar. Här om dagen klagade jag för Skutskepparn.

– Jag kan inte fortsätta laga käk för åtta personer, det är ju aldrig nån hemma.

– Ring Uffe, sa han.

Det är trevligt med Uffe och han tycker om mat – bland annat. I går upptäckte vi att han också är en av dom där dedikerade själarna med en passion och ett kärleksliv. Vi hade precis ätit färdigt och slö tittade lite på teven. Plötsligt avbröts sändningen av det vanliga reklamblocket.

– Såg ni, viskade Uffe och ett leende spred sej över hans ansikte.

Skutskepparn och jag tittade frågande på varandra.

– Vaddå… Pronaxen?

Uffe skakade på huvudet:

– Nej, nej, inte det… plankan.

Jag upprepade.

– Har du fått syn på en planka Uffe?

Uffe nickade förälskat.

– Limträ!

Kärlek

Det är härligt med människor som älskar sitt jobb, som uppskattar förutsättningarna. Det blir förstås svårare om man har anställda, som brorsan. För honom räcker det inte med att stryka brädlapparna medhårs, han måste entusiasmera sin personal också.

– Vad tror du om vinlotteri? frågade han mej.

Vinlotteri, vafan! Vem i hela världen blir glad av en flaska vin i dessa dagar. Folk var ju förbannade redan på 70-talet och dom som förlorade tre veckor i rad blev ju direkt fientliga mot sin uppdragsgivare.

– Njae, sa jag. Det där bör du nog kolla med grabbarna på golvet.

Ett par dagar senare ringde han igen och berättade:

– Jag har snackat med killarna och alla är överens.

– Härligt, sa jag. Det är viktigt med personalvård. Vad blir det?

Brorsan ropade jublande i mobilen:

– Brass-Bingo!

Kölsvinet i maskinrummet

Själv har jag inga som helst problem med motivationen. En bra arbetsdag är en dag när ingen slåss, ingen sätter eld på gardinerna eller viftar med kniv.

– Det kan inte vara helt lätt med fyra tonårstjejer ombord, konstaterade Uffe när reklamblocket var över.

Han såg sej sökande omkring i styrhytten.

– Men var är alla?

– Dom har gift sej nu, sa vi. I alla fall hoppas vi det.

Kanske att vi skulle starta ett litet vinlotteri på äldre dar, Skutskepparn och jag. Eller bara börja boffa lim.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.