Valorkestern

Ibland låter man ju helt enkelt bara munnen gå. Det behöver inte alls vara ondsint eller illa menat, bara krassa konstateranden utan någon större värdegrad. Som när jag vid middagen här om dagen försökte beskriva en grupp sjungande varelser som jag hade sett på teven. De gjorde tecken med sina händer i takt med musiken. Det var fint, faktiskt. Men jag förstod inte riktigt vad det skulle föreställa, och därför blev det så illa att jag sa:

– Jag vet verkligen inte om de var blinda, döva eller dumma i huvudet. Men de sjöng ju fantastiskt.

Nisse spärrade upp ögonen och stannade med gaffeln halvvägs till munnen. Hon viskade kvävt:

– Det var barn, mamma. Det var b-a-r-n du såg. De var varken blinda, döva eller dumma i huvudet. Det var BARN!

Whatever, nu vet vi. Barn är ett folk!

Det här är dock en hund – både blind, döv och…

Wilmer och Viola har ett eget shownummer. De kör en konsert varje morgon klockan fyra (4!) som vi kallar för ”Valorkestern”. Det låter som en en flock havererade valrossar ligger på en strand och psykopatylar. Det kan vara lite olika saker som triggar dem. Antingen att grannens kalvar börjar råma, att fåglarna börjar kvittra eller att en räv passerar över gårdsplanen. Valorkestern vaknar till och sjunger upp! Det kan vara något av det sjukaste man har hört i form av sångkonst. Eller så är det bara jag som inte förstår.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.