Mental akrobatik

Snart plockar jag ned bössan från väggen och skjuter bort trumpeten på Valorkestern! I morse drog de igång klockan 4 am, precis som vanligt, men sedan fick de feeling och ville inte sluta. Det är en konst, kan jag berätta, att ligga i sängen med en kudde pressad över huvudet och försöka somna om samtidigt som man skriker för sina lungors fulla kraft:

– KÄFTEN!

Man vill inte riktigt vakna heller, för man vill ju sova och vaknar man kan man inte somna om utan är dömd att lyssna till Valorkestern timme ut och timme in, så man försöker vråla precis så högt att man inte väcker sig själv, vilket är ett konststycke i sig. Någon form av mental akrobatik.

Klockan sex gav jag upp och gick ut till hästarna i hagen. Jag såg sopbilen komma och åka igen. Jag gav hästarna mat och gick tillbaka in i huset. Klarvaken nu! Hundarna däremot verkade alldeles utschasade av morgonens konsert och däckade ut som två pälsklädda divor på finsoffan. Ingen tog av sig skorna. Jag hatar verkligen hundar!

Dirigenten och vokalissan (t.v)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.