Förvaringen av tomglas

Vid någon tidpunkt i livet började jag att spara på flaskor. Alltså, inte för att köra dem till återvinningen, utan för att koka saft och fylla dem med. Moo-ha-ha-ha!

Ja, det var ju givetvis ingen som trodde att detta någonsin skulle inträffa. Speciellt inte ombord på en gammal Nordsjötrålare där man inte har sett bärbuskar växa sedan den siste utfiskade torskmånglaren lades i torrdocka.

Och det gjorde det inte heller, men affirmationer…  Kraften i ett uttryck som ”affirmationer”

Och sedan förvaringen av tomglas.

Ja, här står vi idag, flädersaften och jag

Rabarberkoket gick i och för sig åt helvete, men man får förlåta rabarbern för det. Den var inte beredd, krånglade hela vägen från kokkärl och ner i flaskhals. Men flädern levererade! Den blev i alla fall drickbar.

Midsommar levererade också. Vi tog det lugnt, sågade ved och skrittade hästar. Här ses Humla och Totte i en magisk midsommarritt genom den halvdöda allén. Allt går inte att rädda med affirmationer. Jo, kanske, om vi beskär riktigt duktigt till nästa år. Allén alltså. Inte Totte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.