Onda ögat

Egentligen skulle den här titeln vara ”Onda örat” eftersom det (örat alltså) var hela orsaken till att jag fick ”Onda ögat”. Samtidigt har jag gjort en reflektion. Vi har en läkarkår i det här landet som ägnar två tredjedelar av sin mottagningstid åt att försöka förstå sitt datasystem. Så är det alltid. Man får sitt gamla öra (eller vad man nu kommer) hastigt undersökt, sedan ska det skrivas recept … och då jävlar börjar problemen.

Alltså, jag har också problem (fler än örat). Till exempel fick jag pangpunka (återigen) på väg till Hemse. Eftersom jag nödvändigtvis måste passa min läkartid och Humla dessutom skulle hinna med en buss från Hemse till Visby för att sedan fortsätta med färjan till Stockholm, var vi ute i god tid. Jag på Svåra Barbro, hon på Bengaliska Barbro (a.k.a Bänga Barbro).

Det är en förjävlig cykel, Bänga Barbro, det vill jag gärna ha sagt. Men den har i alla fall luft i däcken och därför fick den duga. Nåväl, redan i Hablingbo kraschade Svåra Barbro (min) och all luft pös ur bakdäcket. Det fanns verkligen ingen tid att vända om eller försöka få hjälp (minns bara den gången vi försökte ringa efter en taxi – vilket skämt), så vi började småspringa med våra cyklar.

– Nu när vi nu ändå springer här på en helt öde grusväg i motvinden, kan vi väl passa på att jobba lite, föreslog jag.

Vi gör så ibland, bollar tankar och idéer kring olika projekt. Så där sprang vi som några slags vanvettiga dubbelarbetande med varsin värdelös cykel vid sidan. Efter någon mil insåg jag att min läkartid höll på att gå förlorad och jag blev tvungen att slita Bengaliska Barbro ur händerna på Humla och lämna henne ensam med det punkterade vraket. Vi bestämde att mötas på vårdcentralen i Hemse. Hon skulle byta kläder och samtidigt lämna min jacka och andra saker som jag lämnade kvar på pakethållaren, innan hon äntrade bussen till Visby.

Ja, ni hör ju. Inte hade jag tid med något läkarbesök, och när doktorn (en dansk) hade spanat in i örat kände jag mig liksom klar med honom. Dessutom började Humla skicka sms (som jag smygläste under sängkanten). ”Är du klar snart, min buss går om tre minuter?”. Såna saker stod det. Jag blev ju as-stressad mitt inne i utredningen, men då … Då skulle det skrivas ut recept på datorn. Resten är en lång, outhärdlig väntan på, ”Servern svarar inte” och ”Vad heter örondroppar på svenska?”.

Allt det där är ju säkert helt naturligt i vårdsvängen, men jag kunde inte bara sitta helt sysslolös och vänta på ett recept utan tog ju faktiskt upp mobilen och började sysselsätta mig med vad vi i dagligt tal kallar för IRL. Och det var då jag fick ONDA ÖGAT.

Här skulle det knackas koder, kopplas sladdar och lidas allt öronont som kan göras i total sysslolöshet, och det skulle vi göra tillsammans, jag och doktorn. Men jag hade ett helt hänsynslöst liv väntande där ute. En buss som skulle avgå, en cykel med punktering och en färja som redan ryckte otåligt i trossarna. Jag hade hästar som väntade hungrigt hemma på gården, ett oväder som gäckade vid horisonten och ett öra som föreföll allt mer ointressant. Jag ville skrika:

– Skit i örat, ge mig dina bilnycklar!

Och ungefär där, vid den tidpunkten, tycker jag att vi lämnar den här långa, plågsamma dagen bakom oss och går vidare i livet. Men nu undrar ni väl hur det gick för alla inblandade? Jo, Humla hann med färjan, Jag fick min medicin. Svåra Barbro blev reparerad och hästarna fick sin mat. Nu kan ovädret komma. Bring it on!

2 reaktion på “Onda ögat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.