Kärlek över könsgränserna

N har tagit sej en bläcka. Nej, nej, vi snackar ingen liten lagom lördagsfylla nu utan en riktig dräpare till överhalning. Det blev J som fick ta hand om efterdyningarna. Själv var jag lyckligt ovetandes om sakernas tillstånd och alkoholens efterverkningar ända till N ramlade in genom hyttdörren och flämtade:

– Jag behöver en organdonation!

Därefter kräktes N.

Nej, nej vi snackar ingen liten småblommig spädbarnsmacka nu, utan en grönjävlig kaskadspya. Jag har sett ett antal tonåringar växa upp, ta studenten och flytta hemifrån. Jag är intill visshet övertygad om att var och en av dom har begått misstaget att dricka för mycket alkohol – men ingen (no one) har raglat in till morsan och bett om en ny lever efteråt.

J har ännu inte framfört sina önskningar. Det kan vara så att han önskar sej en ny flickvän. Antingen det, eller ett par nya skor. Dom gamla har traskat i saker som inte är till för en svensktillverkad sula att möta under sin sammanlagda gångtid inom europeisk gemenskap.

Han kysste henne efteråt och sa:

– Jag älskar dej i alla fall.

Hon svarade:

– Flytta på dej, jag måste spy!

Det är liksom kärlek när den är som allra vackrast. Det påminner mej om slutscenen i ”Familjelyckan”. Inte för att jag ska avslöja den här. Däremot vill jag tacka dom läsare som har rescenserat boken på nätet och tilldelat min debutroman högsta betyg. Som författare blir man naturligtvis extra glad över dom reaktioner som kommer från själva ”förbrukarledet” – dom riktiga fåtöljerna. Särskilt roligt är det när man gör sej själv den lilla otjänsten att skriva en hel trilogi i en genre som kanske är helt unik i sitt slag. Jag vet inte om det märks så mycket i Familjelyckan, där kan man nog som läsare känna sej lite hemma med att referera till John Irving eller kanske Isabel Alliende (som min förlagschef Katja gör), men redan i ”Det stora svenska vemodet” (utkommer i augusti 2009) tar berättelsen en ny vändning och utvecklas till ett stort ”Queer-epos” som faktiskt för kärleken över könsgränserna in i en ny dimension.

4 reaktion på “Kärlek över könsgränserna

  1. Haha, vad konstigt det blir när mina läsare heter samma sak som mina barn. Först trodde jag verkligen att det var min dotter som hade kommenterat inlägget, men hon har ju redan ett exemplar.

    Här cirkulerar så många människor på ett dygn så jag är enbart glad över en hälsning, oavsett från vem, art och ursprung, kynne och sinnelag. Mina QX-vänner äger!!

  2. Nämen oj, hoppas J har köpt nya dojjor och N slipper donation. På den tredje dagen brukar man ju återuppstå(läs jag) och uppskatta livet igen. jag har aldrig förstått hur man kan bli beroende av skiten, jag menar, en djupdykning räckerju i flera månader. Jag har börjat på boken, magi Carina – vilka fängslande karaktärer du skapat. Jag har inte kommit så långt än!

    Ibland blir jag irriterad på allt runt omkring, typ: han kom in i rummet med en hawaiiskjorta och såna där och såna där skor och sån där stil och en massa annat krafs, det gillar jag med Familjelyckan, inget sånt. rakt to the point liksom hela tiden. Ikväll blir det tidigt i säng, ska läsa vidare.

    Sen funderar jag på om jag kanske ska bli manager i Brasilien istället för mitt konstiga jobb här hemma. Less.

  3. Haha, J har nya skor (som jag tolkar det med en sula av traktordäck). N har återuppstått. Under en hel vecka vågade N inte ens dricka kaffe. Hon trodde att det kunde bli droppen för organen.

    Och du har rätt. Jag är inte mycket för att beskriva vad mina karaktärer har för färg på skjortan. Eller snarare, jag har inte tålamodet att göra det. Jag tänker; ”Äsch, vafan, det syns väl!”

    Och får man inga bilder i huvudet – well, då ska man kanske se på film istället.

    Brasilien säjer du – räkna med besök från M/S Falkland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.