Wilmer nio år

Idag fyller Wilmer nio år. Det har varit nio händelserika år. Inte fullt lika händelserika som en enda vecka med Viola, men i alla fall. Mycket har hänt. Jag tycker att vi själv låter honom summera det senaste årtiondet.

– Ja, hejsan Wilmer. Det är jag nu igen, din matte.

– Jo, hej på dig själv du.

– Grattis på födelsedagen.

– Tack ska du ha. Det var vänligt att komma ihåg en gammal man.

– Hur känns det? Nio år motsvarar väl i runda slängar sextiotre människoår.

– Nja, det sliter och drar lite i pälsen. Stramar.

– Pälsen har ju annars sällan befunnit sig där den borde.

– Nej, den har en egen vilja, det har den. Det är bara att hålla i sig och följa med.

– Som den gången vi fick ringa till polisen i Visby.

– Den gången ja … Då var det drag i pälsen. Satte av ända till Sudermjölk.

– Tio timmar var ni borta… pälsen och du.

– Ja, och så kärringen, Viola. Det var hennes idé att vi skulle ge oss av. Lämna gården.

– Varför det? Är ni inte glada över gården.

– Jo, för fan, visst är vi det. Men vad gör ni där?

– Eh … vi bor där.

– Onödigt, Viola och jag klarar oss själva. Vi har korv i kylen och vin i källaren.

– Eh … det är väl kanske mest vår korv och vårt vin.

– Tolkningsfråga. Jag känner mig kluven.

– Men benet jag köpte, det var till dig. Det fick du i present.

– Det som Viola redan har ätit upp menar du?

– Det är din fru, er överenskommelse.

– Jag hatar Viola.

– Jaså, det har du aldrig sagt tidigare.

– Hon stjäl och luktar illa.

– Vad vill du att vi ska göra åt det?

– Elda upp henne!

– Jag tror att vi avslutar det här samtalet nu. Egentligen ville jag bara säga, grattis.

– Grattis på dig själv du.

– Eh … okey, tack.

Grattis!

 

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.