I mitt hjärta heter du Anders

Det var dags för tagning. Ända från första stund vi möttes hade jag tyckt väldigt mycket om filmfotografen. Det gör jag för övrigt fortfarande. Mattias är en alldeles underbar person som jag hemskt gärna skulle vilja jobba med igen. Problemet är att jag aldrig lär mej vad han heter.

Nu hade vi befunnit oss i Knutby nästan en hel vecka för att spela in en kortfilm med benäget bidrag från SVT och SFI. Vi var förmodligen dom första sektmedlemmarna på plats. Cissi Forsgren (producentent på Fantomfilm) var i upplösningstillstånd över en död höna som hon sprang omkring med i en allt blodigare plastpåse. Från början vägrade hon att ha med hönan att göra över huvud taget. På slutet kunde hon stoppa ner hela armen i den där kokande sörjan och fräsa åt mej;

– Ska du ha med en fjäderjävel i den här tagningen eller?!

Vi var alla pressade av tidsbrist och värme. Ingen av inspelningsdagarna mätte under trettio grader i skuggan och vi skulle göra scener där det hällregnade. Aldrig hade jag kunnat tro att två små barn skulle kunna frysa ihjäl under såna omständigheter. Vi höll dom nedsänkta i en stor regntunna och tvingades göra flera omtagningar. Läpparna blev allt blåare och ingen kunde över huvud taget leverera sina repliker utan att hacka tänder. Det blev helt enkelt inte bra. Det var heller inte rätt färg på vattnet. Till slut kokade vi helt enkelt 300 liter te och lät det svalna till angenäm badtemperatur. Sedan var det bara att köra.

Foto: Cecilia Forsgren

Under alla dessa dagar lyckades jag aldrig lära mej namnet på filmfotografen. Trots att vi jobbade tätt ihop och hade ständiga samtal om ljus och kameravinklar ville det inte lossna. Varje gång jag öppnade munnen för att påkalla hans uppmärksamhet hördes det bara; ”Anders!”

Jag kan omöjligtvis förklara varför jag inte kan släppa det där namnet. Jag vill fortfarande kalla honom, Anders. För mej syntes det tydligt att han hette Anders. Fast alla andra sa, Mattias. Och det verkade funka bra för dom.

I en av slutscenerna har barnen smugit sej in i en lada. Det är säkert 70 grader varmt på inspelningsplats och hela filmteamet höll på att försmäkta. Det vara bara sekunder kvar till tagning och koncentrationen låg på topp. Plötsligt vände jag mej om mot fotografen, såg honom djupt i ögonen och hörde mej själv säja:

– Dom kan kalla dej Mattias, eller vad dom vill. Men i mitt hjärta, där heter du Anders!

Det var nåt slags ”moment” vi hade där – han och jag. Sedan dess har vi aldrig talat om saker som titlar och namn med varandra.

Nu är det länge sedan produktionen färdigställdes och hade sin premiär på Göteborgs Filmfestival. Så, helt nyligen, mötte jag en av producenterna på Bokmässan och vi började tala om möjligheten att lägga upp ”Happy” på Youtube. Därefter vidtog ett omfattande detektivarbete att finna mastertejpen som senare dök upp på en vind i Malmö. Nu befinner sej ”Happy” hos Pelle Rosberg i Göteborg för att omvandlas till digital form. Snart hoppas jag att kunna visa den här.

En reaktion på “I mitt hjärta heter du Anders

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.