De kommer från öst och väst

Någon gång för länge sedan, kom en av döttrarna (säger inte vem av dem) hem med en svajande pojkspoling i den lite skeva åldern mellan tandställning och körkortstillstånd. Ibland for rösten upp i falsett på honom, ibland hade han vuxit trettio centimeter på en halvtimma. Det var svårt att göra sig någon klar uppfattning om art och ursprung – vi kallade honom, Göken.

Med tiden växte Göken upp till en alldeles strålande och duglig karl som vi alla uppskattade oerhört mycket. Då tog det slut.

Nya gökar skulle siktas i fjärran. En falsk och förförisk fotbollsspelare från Göteborg som nästlade sig in i familjen och blev kvar alldeles för länge. Vi kallade honom, Västergöken. Tack och lov tog det slut.

Något år därefter seglade en ung stilig karl med gedigen utbildning och internationell bakgrund upp vid horisonten. Det var synd att det tog slut. Vi kallade honom, Södergöken.

Nu skulle det ta år innan nästa gök gjorde entré. Jag minns inte vad han hette och tror inte egentligen att de någonsin var ett par. Han tillverkade och sålde sin egen kaffeblandning. Ja, men ni förstår ju själva … Vi kallade honom för, Kaffegöken!

Själva flickan, som nu hade uppnått den mogna åldern av tjugofem yra jordsnurr, drog till Thailand och tog in på flott hotell tillsammans med sin mormor och hennes syster (min moster, Gunnsan). Gunnsan hade sitt eget sätt att kategorisera och riktningsbestämma gökarna kring polen. ”Nu kommer en från klockan åtta”, kunde hon väsa. Eller, ”Se upp för fan, klockan tre är i vattnet!”.

Sedan blev det lugnt en tid igen. Men så kom det här med Tinder (som jag har väldigt svårt att se de positiva effekterna av). Ibland gör jag ritningar med vektorer och koordinater som är till för att beskriva hur en normal förälskelse uppstår och förankras i kärlekens vik. Ja, men det är ju inte en jävel som lyssnar.

Nyss hördes plasket från breda fötter som tog sats och sprang hela vägen över havet, bara för att bjuda på en drink i Visby hamn. Och då måste man ju ändå ställa frågan till sin dotter; ”Vad är det för en knasboll som du har träffat nu då?”.

Nej, de är inget par, kommer kanske aldrig att bli. Vad vet jag … Men vi kallar honom helt kort, Knäppgöken!

Gökfritt!

Gökfritt!

 

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.