Familjelyckan / Kronjuvelerna

Läs ett kapitel ur första delen av min romantrilogi om den förunderliga familjen Fernández och alla deras vänner nedan. Berättelsen i boken ligger till grund för filmen Kronjuvelerna som nu också finns på DVD, och kommer som TV-serie under Julhelgen 2011-2012.


Högsta betyg av Bokus besökare
Utsedd till en av årets bästa pocketböcker 2009!

Recension
Recension

Pocket 37:-

 

Pocket 41:-

 

Introduktion:

Den sorgligt obegåvade Fragancia Fernandez växer upp i en svensk småstad där allting kretsar kring skofabriken och ishockeylaget. Hennes mor är klen till hälsan och fadern begiven på kemiska experiment. När hon så småningom får en bror, föds han med Downs Syndrom – och en stor hemlighet, han bär på ett hjärta av guld i sitt bröst.

I Familjelyckan får vi möta människor som alla besitter speciella egenskaper. Någon har kommit på meningen med livet, en annan kan spå framtiden i en navkapsel från SAAB i Södertälje. Det finns fasadklättrare och knivkastare, svålmånglare och guldkokare. Det finns de som kan läsa vad som står skrivet i stjärnorna.

 

När Fragancias yngre bror försvinner under mystiska omständigheter är det bara hon som förstår vad som har hänt honom.

 

”Den som bär på ett hjärta av guld sjunker som en sten i vattnet.”

 

Fragancia misstänker direkt att hennes antagonist och klasskamrat, Richard Persson, är inblandad i tragedin. Richard har blivit tappad i golvet och fått en silverplatta fastnitad innanför pannbenet. Fragancia begår en helig ed på att straffa honom med en gruvlig hämnd . Först ska hon bara utbilda sig till präst och få omkull världens största svikare, slaktarsonen och ishockeystjärnan; Pettersson-Jonsson.

 

Världens största svikare
Utdrag ur ”Familjelyckan” / C. Dahl

 


Sommaren kom med full kraft. Solen stekte från en klarblå himmel och de flesta midsommarblommor hade redan torkat ut. Bilen var fullastad med saker och Fragancia måste sitta med benen uppdragna till hakan för att rymmas i baksätet.

 

I sex veckor skulle de vara borta. En och en halv månad, sedan började allvaret igen. Pastor Hjalmar såg lycklig ut där han satt bakom ratten och körde. Fragancia betraktade hans fårade ansikte i backspegeln och försökte föreställa sig ”Hummern Hultman”, han som hade slagit ihjäl en kille och suttit i fängelse i Detroit. Efter händelsen i skogen var det inte längre särskilt svårt. Syster Hedvig såg också lycklig ut. Det var sällan hon fick med sig hela ”familjen” till det kära sommarstället, men nu hade de verkligen gjort sig förtjänta av en lång och lättjefull ledighet, alla tre!

 

Pastor Hjalmar pekade på en liten grillkiosk med färgglada vimplar som dansade i vinden. Han bromsade in bilen och frågade:

– Är det någon som vill ha glass?

Fragancia skrek rakt ut av förtjusning:

– Jaa, glass!

 

Syster Hedvig måste skratta åt henne. Trots att Fragancia nu hade fyllt tjugoett år och i många avseenden var vuxnare än de flesta kvinnor i hennes ålder, hade hon fortfarande kvar en barnslig sida som endast kunde tillfredsställas med saker som glass, godis och ren, oförfalskad kärlek.

 

De tråcklade sig ut ur bilen och sträckte på benen. Fragancia hade bara ett par små shorts och en kortärmad blus på sig. Håret var som vanligt uppsatt till en slarvig knut på huvudet och hon bar mörka solglasögon till skydd mot den starka solen. En ogenerad lastbilschaufför gnuggade sig i ögonen och slutade inte stirra förrän Pastor Hjalmar blottade knytnävarna för honom. Syster Hedvig gick fram till kioskluckan och beställde glassarna. Pastor Hjalmar ställde sig en bit bort och läste från löpsedlarna. Plötsligt visslade han till och ropade på Fragancia:

– Har du sett, Pettersson-Jonsson skriver kontrakt med NHL!

Fragancia satte sig tjurigt på trottoaren och slickade hungrigt på sin glass:

– Äsch, han tror att han är nåt.

Pastor Hjalmar måste tänka efter ett ögonblick.

– En av världens bästa ishockeyspelare… tja…

Syster Hedvig makade sig ned intill Fragancia. Hon frågade mjukt.

– Saknar du honom mycket?

Fragancia skakade hastigt på huvudet.

– Jag har nästan glömt honom.

Så tryckte hon in återstoden av struten i munnen och gjorde en babiangrimas med glass under läpparna.

– Dessutom är han bög, den jäveln.

 

 

Dagarna förflöt lugnt och stilla. Det vackra vädret höll i sig och buskarna fylldes av saftiga bär. Syster Hedvig älskade verkligen det lilla huset med spröjsade fönster och mängder av pittoresk snickarglädje. Stugan låg alldeles vid en vacker sjö och hade en grönskande tomt som sträckte sig ända ned till vattnet. Där fanns ett litet båthus och en brygga. Fragancia tyckte mycket om att sitta på bryggan och meta. Någon fisk fick hon sällan (eller aldrig för att vara korrekt) men sysselsättningen gav henne ro i själen och möjlighet att tänka över sin framtid.

 

Syster Hedvig hade precis dukat av efter lunchen. Hon stod i köksfönstret och betraktade sin ”dotter” från köksfönstret. Trots allt som hänt i den lilla flickans liv fanns det någonting fullständigt oförstört i hennes ansikte. Någonting rent och oantastligt, nästan religiöst. Även om alla (även syster Hedvig) visste att fisket var skit, strålade hennes ansikte av förväntan och gränslöst tålamod. Det var som om hon väntade på en alldeles speciell fisk, en sällsam art som gick på djupet och simmade mot strömmen.

 

Det gjorde ont i Syster Hedvig att se henne sitta där ensam med metspöet i handen. Hon ville rusa iväg och köpa en abborre, hon ville dyka ned under vattnet och fästa den där fisken på kroken. Hon ville ge Fragancia allt det som hon önskade sig. Men hon visste att det var omöjligt. Det fanns inga pengar i världen, inga medel eller maskar i jorden som kunde göra det gjorda ogjort. Det fanns ingen lina som var tillräckligt lång för att hämta tillbaka sina älskade från dödsriket.

 

Så plötsligt hände det som de alla väntat på så länge. Flötet försvann under ytan och det långa spöet böjde sig i en vacker båge. Syster Hedvig ropade högt genom huset:

– Hjalle, skynda dig och kom hit. Jag tror att Fragancia har fått napp!

Hon kunde höra pastor Hjalmars tunga steg i trappan och blev riktigt irriterad över att han var så långsam.

– Kom, kom! ropade hon igen.Pastor Hjalmar hann precis fram till köksfönstret för att se Fragancia dra upp en gammal slemmig sandal ur vattnet. Det syntes tydligt hur besviken hon blev och slängde skon ifrån sig på bryggan. Syster Hedvig slog handen så hårt i fönsterbrädan att blomkrukorna hoppade högt.

– Det är inte rätt! sa hon.

Pastor Hjalmar lade en tung hand på hennes axel.

– Det är som det är med den saken.

Syster Hedvig lyssnade inte på honom.

– Det är inte rätt att den där drummeln ska lämna landet utan att ta farväl av Fragancia.

Pastor Hjalmar såg hur Fragancia kastade ut flötet i vattnet igen och satte sig tillrätta på bryggan. Han frågade:

– Drummeln… vem menar du då?

Syster Hedvig började plocka in disken i köksskåpet.

– Han skridskofjanten. Bögen!

Pastor Hjalmar himlade med ögonen och viskade lågt:

– Hedvig lilla, vi talar om världens…

Han drog efter andan och artikulerade överdrivet:

– En av v-ä-r-l-d-e-n-s bästa ishockeyspelare.

Syster Hedvig slog igen skåpsdörren med en hård smäll.

– Det har vi ingen glädje av när solen skiner och det är tjugofem grader varmt i skuggan?

Hon ryckte åt sig disktrasan och torkade av köksbänken med snabba, svepande drag.

– Alltså, karlar… hur kan han få för sig att resa till Amerika?

Pastor Hjalmar plockade ut en kall pilsner ur kylskåpet.

– Det låter som en fullständigt naturlig sak att göra för en elitidrottsman.

Han tillade försiktigt:

– Jag var ju där själv.

Syster Hedvig gick fram till köksfönstret igen. Hon suckade tungt:

– Men titta på henne… ser du inte? Hon saknar honom!

Pastor Hjalmar drack en klunk ur flaskan och kisade med ögonen.

– Kan jag inte se.

 

Syster Hedvig gav honom en sträng blick och satte händerna i sidorna. Hon skyndade sig upp till övervåningen och kom tillbaka med en stor kartong. Utan att förklara någonting ytterligare vände hon kartongen upp och ned på köksbordet och hällde ut en hel hög med gulnande, osprättade kuvert. Pastor Hjalmar spärrade upp ögonen.

– Vad är det där?

Syster Hedvig pekade demonstrativt på den olästa posten.

– Det här, goa pastorn, det är kärlek!

Pastor Hjalmar plockade upp ett par av breven, läste avsändarnamnet på baksidan: ”Pettersson-Jonsson”.

Han tittade upp.

– Men de är ju inte ens öppnade.

Syster Hedvig gav honom en beskäftig blick och pekade på telefonen.

– Nej, just det… det är obesvarad kärlek!

Hon började plocka tillbaka breven i lådan.

– Titta, här finns ett vykort med ett telefonnummer på. Ring honom för Guds skull. Säg åt honom att sätta sig i bilen och komma hit omedelbart.

Pastor Hjalmar satte ölen i halsen.

Aldrig i livet, jag har gått min sista rond!

Han hostade och sköljde ned vad som fanns kvar i buteljen.

– Och mot en elitidrottsman dessutom. Jag säger no way, Hedvig. No way!

Syster Hedvig räckte honom luren:

Ring!

Pastor Hjalmar kramade luren hårt i sin hand. Han talade fort och ansträngt:

– Du ska veta att jag gör det här med en pistol riktad mot mitt huvud och att det inte ligger någon sanning i vad jag säger.

Syster Hedvig log uppmuntrande mot honom och teaterviskade:

– Hälsa att han är välkommen!

Pastor Hjalmar skickade bryskt ut henne ur rummet. Han log bedrägligt och kupade handen kring luren:

– Det är också bra om du känner till min bakgrund som proffsboxare i Detroit. Att jag slog ihjäl en kille!

Fortfarande, sent på kvällen, arbetade bönderna med att slå de guldgula åkrarna. Den svarta Jaguaren färdades tyst genom det svenska sommarlandskapet. Fragancia var också i full gång trots den sena timmen. Hon hade ägnat kvällen åt att koka alla lakan i en stor kittel på spisen och var nu på väg ut i trädgården för att hänga tvätten. Syster Hedvig hade särskilt uppmuntrat henne att klä sig i en somrig kjol och en tunn bomullströja. ”Man blir så varm av att tvätta”, hade hon sagt. Någonting som Fragancia absolut kunde hålla med om.

 

Hon vandrade långsamt över gräsmattan och fäste de vita lakanen med solblekta klädnypor av plast. Det var en alldeles underbar kväll. Vattnet låg nästan helt spegelblankt och det doftade gott av milt sköljmedel. Hon kunde höra syster Hedvig ropa till henne från köksfönstret:

– Fragancia, pastor Hjalmar och jag tänkte ta en promenad… en långpromenad!

Fragancia vände på huvudet och log:

– Gör det ni, jag går nog och lägger mig snart.

 

Hon ställde ifrån sig tvättkorgen och gick ut på bryggan. Så lade hon sig platt på mage och kupade händerna i vattnet. Till och med i den svarta vattenytan kunde man se ett outplånligt drag av sorg i hennes ögon. Hon ansåg själv att hon började se gammal ut. Den tunna huden under ögonen hade fått ett mörkare drag och det lustiga ansiktet en tydligare form. Det hon uppfattade som ålderdom, var i själva verket, kvinnlighet. Hon hade aldrig varit, och skulle aldrig bli, lika vacker som den här sommaren.

 

Fragancia sköljde av ansiktet och släppte ut håret. Så rätade hon på ryggen och satt en stund med benen uppdragna under sig. De mörka lockarna nådde ända ned till midjan och hennes armar hade fått en fin, gyllenbrun färg. Det var alldeles tyst ute. Fåglarna hade redan dragit sig tillbaka för kvällen och vinden vilade trygg i trädens grenar.

 

Hon hade haft tur. Hon hade haft en sagolik tur den dagen då hon träffade pastor Hjalmar på stationen. Så trasig som hon hade varit då, så upprörd och förtvivlad som hon känt sig i den stunden, var det märkvärdigt att någon ville tilltala henne över huvud taget.

 

Fragancia kunde ännu inte riktigt förstå att såna människor verkligen fanns. Såna som pastor Hjalmar och syster Hedvig. De var inte på något sätt perfekta eller fulländade. Pastor Hjalmar hade till och med dödat en person och syster Hedvig hade berättat hur hon hade krockat med en elefant på fyllan i Nairobi. Ändå utstrålade de en större godhet än vad hon trodde var möjligt. Det var som om allting blev rätt och riktigt i deras värld. Det som var sönder blev lagat, det som var mörkt blev ljust och det som var svårt blev lätt. Fragancia visste att hon aldrig skulle kunna betala tillbaka vad de hade gjort för henne om hon så kämpade till sin död. Trots det ville hon göra sitt yttersta. Hon ville visa dem vad hon kunde, vem hon egentligen var och ändå, innerst inne, anade de alla tre att ingenting skulle bli som de hoppades på.

 

Plötsligt stördes hon i sina tankar av en bil som svängde in och parkerade framför huset. Hon hörde en dörr som slog igen och ivriga fotsteg som närmade sig bakom knuten. Fragancia reste sig upp och sträckte på halsen. Så blev hon stående alldeles stilla.

 

Där kom en ung man emot henne. Han var nästan två meter lång och såg ut som en blond viking med svällande muskler och strålande blick.

 

Pettersson-Jonsson kunde inte tro sina egna ögon. Var det här verkligen kvinnan som han hade lämnat kvar där hemma för fem år sedan? Var det här hans vilda, vackra slaktarflicka, hon som kunde tungkyssas så att man fick känning av halsmandlarna och slåss med skolväskan så att blodvite uppstod? Var detta hans egen Rolle Stoltz?

 

 

Fragancia hade vuxit flera decimeter sen sist och bar en tröja som mer än väl avslöjade att tiden skapar sina egna små underverk. Hennes blotta uppenbarelse, de stora mörka ögonen och det långa håret gjorde honom fullständigt knäsvag, men framför allt kände han lycka. En oförfalskad och allt igenomströmmande glädje. Han slog ut med båda armarna och måste blinka bort ett par tårar i ögonen:

Fragancia, det är inte klokt, sa han, du är så vacker så man kan dö. Och präst, jag kan inte fatta att du ska bli präst!

Fragancia besvarade inte hans leende. Hon stod orörlig kvar på bryggan med armarna slappt hängande utmed kroppen och fötterna lätt isär. Pettersson-Jonsson tittade oroligt på henne och frågade försiktigt:

– Är du inte glad att se mig?

Fragancia rörde fortfarande inte en min. Hon svarade tonlöst:

– Jag vet inte ens vem du är.

Pettersson-Jonsson kände sig plötsligt alldeles förvirrad. Han visste inte riktigt vad han skulle tro.

– Men det är ju jag, Pettersson-Jonsson! sa han.

Fragancia reagerade inte på upplysningen.

– Känner jag ingen, sa hon.

Pettersson-Jonsson lade huvudet lite på sned och försökte lirka med henne.

Draken Slivovitz, världens bästa ishockeyspelare!

Fragancia såg honom djupt i ögonen.

– Världens största svikare.

Pettersson-Jonsson sjönk ned på huk och tittade vädjande på henne.

– Jag har fått kontrakt med NHL. Herregud, kan du inte vara lite glad för min skull?

Fragancia gav honom en kylig blick.

– Jag hatar NHL.

Pettersson-Jonsson suckade tungt.

– Vi har pratat om det här förr.

Fragancia sparkade av sig sina skor och började kränga av sig tröjan. Pettersson-Jonsson spärrade upp ögonen. Han frågade:

– Vad tänker du ta dig till?

Fragancia svarade lugnt:

– Jag tänker dränka mig.

Pettersson-Jonsson reste sig upp igen.

– Fragancia, lägg av. Du kan inte bara börja klä av dig mitt framför ögonen på mig.

Fragancia släppte tröjan på bryggan och stod där plötsligt med bar överkropp framför honom. Pettersson-Jonsson tyckte att det var som att betrakta skaparens mästerverk. Det var till och med bättre än så, det var sant artisteri! Han kände hur frustrationen växte och visste inte var han skulle fästa blicken. Fragancia klev ur sin kjol och vände sig om.

– Adjö då, sa hon.

Så tog hon av sig sina trosor och dök rakt ned i vattnet. Pettersson-Jonsson rusade fram till bryggkanten och såg henne försvinna djupt ned under ytan. Hans första ingivelse var att ropa på hjälp, men så kände han plötsligt någonting som skulle kunna skapa allvarliga konsekvenser i mötet med pastorn. Han hade en våldsam erektion att dölja. Pettersson-Jonsson satte sig allra längst ut på bryggkanten och pressade båda händerna hårt mot grenen. Så såg han plötsligt Fragancia komma upp ur vattnet och spruta ut en lång stråle vatten ur munnen.

– Snälla Fragancia, vi kan väl prata om det? ropade han.

Fragancia skakade på huvudet och drog ett djupt andetag.

– Vi har pratat om det förr!

Så böjde hon överkroppen i nittio graders vinkel och försvann ned under ytan igen.

 

 

Pettersson-Jonsson såg sig villrådigt omkring, visste inte vad han skulle ta sig till. Den här gången var hon borta längre än den förra, kanske en hel minut. Pettersson-Jonsson blev riktigt irriterad, frustrationen bara växte och kukdjävulen också. Dessutom var han rädd! Satans Fragancia, hon gjorde alltid så här. Han kände igen varenda detalj. Så fort de kom tillsammans började det hända obehagliga saker. Han tittade ut över den spegelblanka sjön, och äntligen såg han hennes våta huvud i vattenbrynet. Hon ropade till honom:

– Tänker du inte rädda mig, din fjant?

Pettersson-Jonsson stönade högt och svarade:

– Du fattar inte, jag har kramp!

Han såg hur Fragancia spände ut kinderna och fyllde lungorna med luft, så ropade hon tillbaka:

Jaha, ja då så. Då skiljs våra vägar åt för alltid. Adjö igen!

Ännu en gång försvann hon ned i det svarta djupet, men den här gången förblev hon borta. Pettersson-Jonsson räknade ända till hundra utan att hon var uppe och andades. Han lade sig ned på mage och viftade med båda armarna i vattnet, men ingenstans upptäckte han henne.

– Snälla Fragancia, det är inte roligt, vädjade han. Kom upp nu!

Inga böner hjälpte, inga vädjanden besvarades, inte minsta luftbubbla syntes på vattnet. Det var tyst som i dödens förgårdar. Fragancia var, och förblev, borta.

Pettersson-Jonsson ställde sig upp på bryggan och formade händerna till en tratt kring munnen. Han ropade så högt han någonsin kunde:

– För helvete, Fragancia. Jag kan inte rå för att jag blev så bra!

Han kunde höra ekot av sin egen röst färdas ut över vattnet, men fortfarande syntes Fragancia inte till någonstans. Han svor högt och ropade igen:

– Jag tar av mig kläderna nu. Skyll dig själv!

 

 

Syster Hedvig lade händerna över pastor Hjalmars öron och skakade leende på huvudet.

– Det där hörde du inte.

De hade vandrat en lång bit och kommit djupt in i skogen. Ändå kunde man uppfatta vartenda ljud på flera kilometers avstånd. Efter alla år i predikstolen kände pastor Hjalmar av sina värkande höfter och måste vila med jämna mellanrum. Nu satt de tätt tillsammans på en solvarm sten och delade på en apelsin.

– Det gjorde jag visst det, sa han och reste sig upp. Och nu är det jag som plockar fram tandskyddet!

Det syster Hedvig gjorde nu var antagligen åtalbart i nio socknar av tio och skulle förmodligen leda till trettio dagars stalltjänst. Hon sträckte ut sin fot och satte krokben för sin man sedan fyrtio år tillbaka.

– Du äter upp din apelsin och därmed basta, sa hon.

Pastor Hjalmar vände sig långsamt om på marken. Han hade barr i munnen och ett tydligt avtryck från en liten tallkotte i pannan. Han gav henne en lång outgrundlig blick.

– Vet du vad jag ska göra, sa han.

Syster Hedvig skakade förväntansfullt på huvudet. Hennes liv hade inte känts så spännande på många år. Tänk om han tänkte klå upp henne, eller kanske vräka omkull henne i mossan och kittla hennes fötter tills hon kiknade av skratt.

– Men säg, säg, sa hon. Vad ska du göra?

Pastor Hjalmar hävde sig upp på armbågarna och spottade ut en levande gråsugga ur munnen.

– Jag ska skriva en insändare!

 

Pettersson-Jonsson drog snabbt av sig kläderna och kved olyckligt för sig själv. Med ett plask hoppade han rakt ned i vattnet och sjönk som en sten till botten.

 

Fragancia väntade spänt under bryggan. Det långa sjögräset smekte hennes mjuka fotsulor. Hon log förtjust och klippte med sina långa, våta ögonfransar.

 

Vart tog han vägen någonstans? Han borde vara där nu. Hon hade hört ljudet när han hoppade i och var helt övertygad om att han skulle upptäcka henne genast. Tiden tickade fort iväg. Plötsligt drabbades hon av en stark oro. Kunde karlskrället över huvud taget simma? När allt kom omkring hade hon bara sett honom på skridskor. Hon såg sig sökande omkring och ropade irriterat:

– Pettersson-Jonsson, var är du din idiot? Vad håller du på med!

Inte ett ljud hördes till svar. Det enda som lät var vågornas lätta kluckande kring pålarna under bryggan. Fragancia drog ett djupt andetag och dök tillbaka ned under ytan. Hon hittade honom nästan genast. Han låg platt på rygg med likblekt ansikte och fånigt stirrande ögon. Fragancia tyckte att han såg riktigt dum ut. Hon drog upp honom i lufthålet under bryggan och fräste förargat:

– Vad håller du på med, är du inte klok?

Pettersson-Jonsson kippade efter luft och hängde armkrok i en murken balk.

– Jag sa ju att jag hade kramp!

Fragancia tog ett rejält grepp mellan hans ben och svarade allvarligt:

– Det här är inte kramp Pettersson-Jonsson. Det här är ståfräs, praktstånd… Helribba!

Pettersson-Jonsson slöt ögonen och skakade uppgivet på huvudet. Han vädjade till henne igen:

– Snälla Fragancia, du vet att jag inte…

Fragancia lindade sina solbrända armar kring hans smärta midja och kysste honom på halsen.

– Jag vet.

Så viskade hon i hans öra:

– Kom.

 

 

Pocket 37:-

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

29 reaktion på “Familjelyckan / Kronjuvelerna

  1. Jag köpte familjelyckan av dig i går på bokmässan. Nu har jag läst till sidan 67 och har redan bestämt mig för att läsa hela trilogin. Jag var inte riktigt beredd på att den var så chockerande magiskt vansinnig rolig och intressant. Efter tjugo sidor var jag tvungen att sansa mig och börja från sidan ett igen. Nu kommer jag inte att kunna lägga ifrån mig den innan den är utläst.

    Och nästa år kommer jag och lyssnar igen.

    Känslig förhud var ju något nytt. Och Ta i min älskling, trodde jag först var något sexuellt. Men det är dom enda korrmissarna som jag sett.

    En ny stor romanförfattare har sett dagens ljus.

    Grattis!

  2. Men så snällt, jag blir uppriktigt rörd. Det där om förhuden kommer jag att få äta upp så länge jag lever. Ha ha ha!

    Klart du ska läsa hela trilogin Rolf. Del två är mitt mästerverk. Jag ligger i startgroparna ;-)

  3. Tack för boken ” familjelyckan” :) Mamma var hit med den idag: Jag tänker krypa ner i soffan och börja läsa, vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig!!

    Många varma kramar Marie Stenberg/ Skellefteå

  4. Men släpp alla förväntningar och åk med bara. Det är ingen deckare, ingen sångbok, ingen vägbeskrivning och ingen kokbok. Mer än så vill jag inte säja.

    Kramar till er alla!

  5. Hej Carina! Va roligt att du har kommit ut med en bok. Vi fick den i bröllopsgåva, underbart! jag ska börja läsa den idag! Hälsa alla i familjen! många kramar från oss.
    /Elin (Forslund) Skellefteå

  6. Har nu läst vad du skrivit, enkelt och lättfattat språk med lite humor. Gillar det. Önskar dej en god fortsättning på skrivandet.

  7. Hej, min kära kusin!

    Vad kan man säga om inte ett stort GRATTIS.
    Boken är så spännande, så jag kan nästan inte
    slita mig ifrån den.
    Ser fram emot tills du ger ut uppföljaren.
    Ett stort TACK att du skicka boken till mig.

    KRAM från mig och min STORA familj i Småland.

    Rikard
    Camilla
    David
    Jonathan
    Jennifer
    Johannes
    Isabella
    Gabriella

  8. Vilken inre rikedom du har som kommer ut i sån fantastisk form till dina läsares glädje….fastnade direkt för orden o var i berättelsen redan från början. Sluta aldrig skriva snälla du!
    Ta vara på din dag idag, här har stoft av snö lagt sig på marken vilket glädjer både mig o min hund som kastar sig ner på backen o rullar sig, hunden alltså ;-)
    Kram från vildvittran från ett annat forum

  9. Hej och tack för att du talade om att denna bok fanns. Jag är bibliotekarie och läser oerhört mycket böcker. Det märks att du är en driven författare och det verkar som du givit ut en bok helt i min smak, en bok som gör en glad! Vad roligt att del ett redan finns ute, jag ska ge den till mig själv i julklapp!

  10. Nu var det fem dagars sen som jag läste klart boken och den och dess karaktärer lever kvar….. Det var länge sen en bok tog tag i mig och som berört mig så djupt.. språket och den röda tråden som fick mig att bara flyta med och ständigt gå med ett leende på läpparna…..
    Så Carina återigen tusen tack för resan och att jag fått möjligheten att läsa familjelyckan. Ser med förtjusning på att få läsa nästa och nästa och nästa roman som du kommer att skriva. Övertygad om att det inte bara kommer att bli en triologi utan du kommer roa oss läsare med mycket mer än så……

    Ni som läser detta. Gör som jag, nominera familjelyckan till årets bok
    Gå in på http://www.qx.se (din nominering sker anonymt)

    Tack o Kram :-)

  11. Hej Carina!

    jag har lest hela din bok nu, och jag har skrattat och jag har gråtit (tårar), vilken underbar bok! Och vilken underbar forfattare du är!!!
    Jag klarar inte vänta på fortsetningen! När kommer bok nr 2?? Jag har rekommanderat din bok til alla min venner her i Norge nu.

    Jag tror jag är kär i Fragancia… Haha! ;)

    Tack for denna underbara bok!!!!

    Hoppas du får en trevlig jul, Carina!
    Och att du får alla dom julklappar du önsker dig..

    Många goda kramar,
    Rajna

  12. Hej Carina!
    Tänkte bara tala om att jag har läst ut din bok ”Familjelyckan” nu. Måste säga att det var en fascinerande värld att kliva in i. Vilka underbara karaktärer! Tack för en angenäm läsupplevelse! Hälsningar Marie

  13. Makalöst underbar!
    Boken gav mig ständiga, dråpliga och otroliga överaskningar. Det fanns ingen som helst förutsägbarhet..
    Understundom makaber känslomässig berg och dalbana och understundom en ljuvlig gondolfärd….

    Tack för en häftig upplevelse

  14. Hej Carina

    Tack för en underbar bok. Sträckläste den under två dagar. Hade
    svårt att släppa den mellan varven för andra nödvändiga sysslor. Två
    dagar fyllda med möten med syndrom och andra existenser i en värld
    full av värme och överraskningar. Tar med mig många lärdomar om livet
    och hur man kan uppleva det. Antar också att dessa personer finns mer
    eller mindre levande i din bekantskapskrets eller skulle kunna ha
    funnits där. Gränserna för det tillåtna vidgas och öppnar för ett
    vidsynt leverne och förståelse för andra. Jag tror att boken har
    många fler syften än att bara vara en underhållning.

    Jag tyckte om din berättarstil redan när du skrev i tidningen, även
    om jag ibland undrade vart berättelsen var på väg. Här har du
    verkligen visat du kan hålla flera bollar i luften en hel bok igenom
    och vet vart berättelsen är på väg genom hela boken. Ser verkligen
    fram mot nästa och nästa. Jag tror inte att jag behöver skriva mer.
    Du fattar galoppen.

    Sköt om dig
    Ulf

  15. Jag fick denna underbara bok i julklapp av Ingela och jag lovade att skriva några rader när jag läst den.
    En bok med ett underbart målande språk. Full av humor, fantasi och empati.. Ja kort och gott allt finns med… Tack för underbar bok , väntar med glädje på nummer två……

    Lissan

  16. Jag måste bara skriva. För att visa min uppskattning. För att tala om för dig hur jäla GRYM du är = Carina Dahl is the shit!! (Det kanske du redan visste? Jag ber i så fall om ursäkt.)
    Jag älskar din bok och jag har alltid älskat dina krönikor och läst dom om och om igen sedan jag för första gången hittade till hästfocus/fynd. Din bok är lätt bäst, and so are you, (fastän jag inte känner dig, vi får hoppas att jag inte misstager mig!).
    Slut på ordbajsande.
    Adjöss och farväl.
    Vi väntar med spänning på bögarnas intåg.

  17. Hej Carina

    Måste säga att jag älskade boken, även om den lästes i ett sjukhusväntrum till mesta delen.

    Johanna

  18. Hej Jennie,
    Eftersom boken ”Familjelyckan” är första delen i en planerad trilogi ville vi skilja produktionerna åt. Berättelsen i Kronjuvelerna är bara en liten del av hela historien. Jag tycker såklart att man både ska se filmen och läsa böckerna :-)

  19. En fantastisk historia, vill bara ha mer. Tack Carina. Såg filmen som jag tyckte så mycket om. Boken ännu bättre. Lyckliga dom som inte läst den ännu. Undrar om fortsättningen finns på pocket?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.