Det finns inga pubishår i Afrika land

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Exakt – detta vet jag med bestämdhet. Det finns inga pubishår i Afrika land, det finns inte ens något Afrika land. Det är helt enkelt fel. Däremot är det väldigt roligt att skriva: ”Afrika land”. Egentligen skulle jag också vilja stava ”land” med stort L, men det kan jag helt enkelt inte utsätta mina språkgranskare och korrekturläsare för.

Det är viktigt att det blir rätt i en bok (oavsett av slag) jag FÖRSTÅR att det är viktigt och skönlitteratur är fint på sitt speciella sätt. Men som författare har man också en konstnärlig frihet och därför finns det inga egentliga FEL bortsett grammatiska och språkliga.

I Familjelyckan förekommer en slags grodor, ”Talltoppsgrodan” på latin Rana picea altum, denna är så verklig för mej att jag faktiskt tror den finns. Pelle påpekade det när vi hade möte med vår korrekturläsare, Erika, för ett par veckor sen.

– Du den här grodjäveln, sa han, som nu även återkommer i Det stora svenska vemodet. Existerar den över huvud taget?

Och ärligt talat, frågan gjorde mej helt förvirrad. För jag vet inte, jag minns inte om den finns i verkligheten eller om jag bara har hittat på alltsammans.

– Och här, se här, sa Erika. Här har du skrivit Afrika land. Det finns ingenting som heter Afrika land.

Men där hade jag i alla fall kött under fötterna, för har jag skrivit ”Afrika land” ska det vara ”Afrika land”! I det här fallet kommer jag ganska enkelt undan med det uttrycket eftersom jag lägger det i en dialog. Det är en av mina karaktärer som storvulet utbrister: ”Han tog Afrika land på kuken!”, jag tror förresten han fäller den repliken redan i Familjelyckan, och nu återkommer den igen i uppföljaren.

Han tog Afrika land på kuken

– I alla fall heter det inte pubishår, sa Erika.

Jag spärrade upp ögonen och viskade:

– Inte…

Erika skakade sorgset på huvudet. Jag frågade:

– Vad heter det då?

Erika gjorde en anteckning i manuskriptet.

– Det heter pubeshår. Med ”e”, pubeshår. Ett mycket utbrett missförstånd i författarkretsar.

Jag kände kalla kårar gå efter ryggraden. En sådan miss skulle göra mej sömnlös för resten av året, kanske för evigt. Jag skulle ligga och vrida mej i mina lakan om natten och väsa:

– Pubeeeshår, pubeeeshår, pubeeeshår!

Och på det viset får man ju inga sängkamrater.

Senare på kvällen frågade jag faktiskt min vän, Pilsnerprinsessan:

– Vet du om att det heter pubeshår och inte pubishår.

– Ja, för fan svarade han. Det fick jag lära mej för ett par dagar sen av en person som påpekade det för mej.

Jag tänkte: ”Vad har Janne för typ av samtal med sina polare egentligen? Vad pratar man om när någon påpekar att det heter pubeshår? Vad gör man i den situationen? Rensar avlopp?!”

Nåväl, nu är det dags igen. En ny arbetsvecka står inför oss med håriga knän och det är bara att bita i den sura cigarren. Peace out!