Det ariska fingret

Fatta att tre månader i princip har försvunnit ur mitt liv. Jag läser om Breivik och minns tillbaka att jag redan då, vid dödsskjutningarna på Utöja, låg utslagen i sängen med jordens, jävla huvudvärk. Och jag kan inte förstå varför den Norske despoten ska få några lättnader i sin isolering.

Dödsstraff är jag emot, det måste man vara som intellektuell varelse. Men resten är jag fan i mej för. Inte tortyr kanske, men dagliga smånyp, absolut. Ryck skäggstubben av den jäveln med plattång – varje dag!

Han vill kunna ta emot besök berättar han för sin advokat. Seriöst – varför det…?

Tack och lov för att han inte fick tillfälle att uttala sej i rätten. Han kallar sitt dåd för; ”någonting fruktansvärt” som han vill berätta om. Tell us no more, säjer jag. Vad Breivik menar med ”fruktansvärt” har han redan sagt tidigare. Att han upplevde det som f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t att vara den som m-å-s-t-e ta död på dessa ungdomar. Han tycker  synd om sej själv!

Måhända vill den norske gutten även ha rosenterapi och kanske skadestånd, manikyr och kemtvätt? Det kan hända att där bröts någon nagel på det ariska fingret vid avrättningarna.

Mitt konkreta förslag är att släppa in tvåtusen TBE infekterade fästingar under tröskeln till cellen och täta alla glipor med fogskum. Sedan skulle den lille korsriddaren få känna på isolering.

Bara det, att kalla sej själv för ”Korsriddare” när alla som över huvud taget kan någonting om historia vet att den korsriddare som i all sin tossighet får för sej att döda en annan kristen sannolikt blir bränd på bål två timmar före vesper.

Världarna rulla!

Nej,nu blev jag så trött av att tänka på det här, så jag måste gå ut på däck. Där ska jag sitta en stund i solen och fundera ut nya vitala djävulstyg som man skulle kunna utsätta den lågusla fähunden för.

Min isolering är bruten!

 

Illustration: Christian Aarnio