Kuttrasju med Kråke

– Idag måste vi verkligen vara effektiva, sa jag till Kråke och tog plats bakom datorn.

– Det är för fan inga problem för mej att vara effektiv, svarade hon.

– Bra, sa jag, och studerade hennes vackra smycken runt halsen. Har du varit ute med ”urmakarn” igen? frågade jag.

– Bara en date, sa Kråke.

– Ni får fan sluta med det där dejtandet, sa jag. Ni kommer ju ingen vart.

– Absolut ingenstans, sa Kråke.

– Alla vill ju hångla, sa jag.

– Det är det enda jag vill, sa Kråke. Inga jävla knullerier och konstigheter, bara hederligt hångel.

– Det verkar vara jävligt dålig hånglabilitet på ”urmakarn”, sa jag.

– Obefintlig, sa Kråke.

– Du måste verkligen hitta en riktig karl, sa jag.

– Det är inte så jävla lätt, sa Kråke.

– Men du ser ju svinbra ut, sa jag. Du har liksom allt… Längd, grace, stil och finess.

– Precis, sa Kråke. Men det är ju för fan ingen som VET om det!

– Jag ska skriva en kontaktannons åt dej, sa jag. Du ska inte ha en vanlig snyltbult med påklistrad backslick och pimpade loafers. Du ska ha the real shit!

– Men gör det, sa Kråke. Skriv en kontaktannons åt mej. Du kan skriva vad fan du vill. Jag sticker till Paris i morgon, men sedan har jag hela sommaren fri för kolifej och kuttrasju.

Därpå langade hon fram en rabarberpaj som (jag skojar inte) fick ögonen att tåras. Jag började genast fundera på Kråkes tilltänkte.

Inspirationsmusik

Vem skulle kunna matcha en före detta fotomodell med tusen järn i elden och en svada som saknar motstycke i hela den norra hemisfären. Vem?!

Vem har kunskaper tillräckliga för att stämma ett piano, tämja en häst och bygga en brygga. Jag vet att Kråke har ett stort bryggprojekt in the air (som jag länge trodde handlade om ren och skär öl-tillerkning, vilket hade varit fullt troligt) men som alltså handlar om hederligt snickeriarbete.

– Har jag berättat om ”jordbruksministern”? frågade Kråke.

Vi hade ännu inte gjort ett skapandes grann bakom datorn, annat än att studera en snygg fransman på bild som vi trodde eventuellt kunde vara huvudpersonen i Tonys artikel om Elektra.

– Nej, men berätta om ”jordbruksministern”, svarade jag med munnen full av paj.

– Det var en man som kom till Tomarp för att söka arbete, sa Kråke. Jag lät honom verkligen provjobba en dag på gården och upptäckte tidigt att han var helt oduglig…

Därpå följde en svindlande historia om en man som helt enkelt flyttade in i sadelkammaren på Tomarp och upprättade ett alldeles eget litet departement som han skötte med järnhand. Vid det här laget hade vi helt glömt bort arbetet som skulle göras och jag var på god väg att missa mitt kommande möte. Först sent på kvällen kom jag att minnas ”Kråkes kontaktannons”. Att hon ju faktiskt måste få hångla lite i höet denna sommar. Så kom igen nu alla hö-hunkar där ute. Maila till Kråke och beskriv era färdigheter på den här adressen: krakelithander@hotmail.com

Om inte annat skulle det ge mej arbetsro.

Peace out!