Drikke eller Drikku

Det är snart fem år sedan vi tog det ”djärva” beslutet att lämna Sverige och flytta till Gotland. Inte bara till Gotland, utan långt ned på Sudret dessutom. Där, någonstans söder om Burgsvik (Boschvick), upphör inte bara likheterna med Sverige, utan även med Visby. Språket som talas är verkligen rena grekiskan för en vanlig, svensktalande utvandrare. I början förstod jag fan inte ett skit, men så upptäckte jag någonting helt fantastiskt. Gotlänningarna började så sakteliga lära sig att tala Stockholmska. Bättre och bättre blev dom, ju längre tiden gick. Nu vill jag påstå att somliga börjar närma sig klockren Söderslang. Jag förstår nästan allting!

Det här har gjort mig så upprymd att jag blev tvungen att fråga en annan nollåtta; ”Hör du så duktiga Gotlänningarna har blivit på att prata Stockholmska?”, och personen svarade; ”Det kan inte vara så att det är du som har börjat begripa Gutamål? Det brukar smyga sig på efter några år”.

Älskar de här små filmerna från Bottarve Museigård. Och jag förstår allt som gubbarna säger. Det bara en sak som jag inte begriper. Varför har inte turisten en halmhatt på huvudet. Antagligen för att han kommer från Skåne och inte från Stockholm. Annars hade den suttit där, garrat. Jag har en själv. Någonting av sin gamla identitet måste man hålla fast vid!