Kom, ska jag visa dig magnolian

Inte ett ord till om vintern. Vi har ingenting mer att säja varandra, vintern och jag. Vintern gör ont. Den biter i skinnet och gnager i själen. Jag tänker på ”Magnolian”. Den som jag skrev om för ett par år sedan och fick beundra från grannen, Nisses, fönster. Jag undrar hur det blir med magnolian i år. Om den verkligen existerar där under alla lager av snö. Så här skrev jag i alla fall då, på den tiden, när det fortfarande var aktuellt med en sådan sak som magnolior på Södermalm.

”Nisse är 87 bast, han bor några våningar upp i huset. Härom dagen stog han ute på gatan med fyra tunga matkassar när jag kom upp på berget;

– Men Nisse, sa jag, har du storhandlat?

Jag tittade nyfiket i påsarna. Det var bara rovor. Kålrötter och morötter, potatis och allsköns blast och bråte. Det var grönsaker för en hel kaninfarm i fyra på varandra följande vintrar med polarvindar och köldrekord.

– Jag brukar få lite krubb på Partihallarna, sa Nisse. Jag jobbade där på 60-talet, serru.

Jag hjälpte Nisse med grönsakerna och stuvade in alltsammans i hissen.

– Nu måste du följa med upp och titta på magnolian, sa Nisse.

Hemma på Söder är det lite heligt med magnolian. Alla tittar på magnolian. Det arrangeras särskilda träffar där man möts i Vitabergsparken och tittar på magnolian. Det ordnas nattvak och poesiaftnar där man sniffar på, eh… Magnolian! Och nu hade turen kommit till mej.

Jag baxade in kassarna i köket och frågade Nisse:

– Var har du nu Magnolian?

Nisse tog mej i armen och sänkte rösten:

– Kom, sa han.

Vi gick ut till vardagsrummet och ställde oss i fönstret. Själv bor jag längre ner i huset, och det är fint det också men Nisse har utsikt över hela Stockholms hamninlopp. Han har utsikt över alla kulturhusen och dom sagolika trädgårdarna. Och långt där nere såg vi magnolian.

– Ser du, viskade Nisse. Är det inte fantastiskt?

Jag nickade tyst och tänkte; ”Yes! Jag har gjort det, jag har sett magnolian!”

En annan magnolia som måste nämnas i sammanhanget är – filmen. Jag vet inte om där förekommer minsta lilla blomblad över huvud taget, men det är fortfarande en av dom bästa filmer jag någonsin har sett. Kanske den bästa!