Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Två saker gör mej riktigt full i skratt. Dels det här helt aparta porslinet som smedjan tillhandahåller, sedan Skutisens ofattbara ambition att han ska läsa mina böcker. Yeah right!

– Gör det inte, har jag sagt åt honom. Du kanske får veta saker om mej som du inte vill.

– Jag vet redan saker om dej som jag inte vill, svarade han då. Kan jag inte för en gång skull få bli lite positivt överraskad?

Frågan som jag ställer mej är, HUR överraskad vill han bli? Och inom vilken smakriktning? Man måste behålla i minnet att vi talar om mannen som ännu inte har läst Familjelyckan. Jag säjer inte att han inte kommer att göra det, jag säjer bara att det är – osannolikt. Att han därpå skulle läsa Det stora svenska vemodet vore lika troligt som att jag skulle skruva ned huvudmaskinen ombord på Falkland och hitta Blixt Gordon inlåst i sjöångpannan. It want happend, hur gärna vi än vill. Det kommer bara inte att hända. I stället har vi koncentrerat oss på dagens stora uppgift att fixa ved!

Man vet med facit på hand att det har eldats här på ön genom århundradena, men man hittar ingen ved. Vad är det frågan om? Orsak och verkan!

– Där! skrek jag till Skutskepparn vid ett tillfälle i bilen.

Vad vi passerade var en stor hög med ris och bråte.

– Just det där som vi ser i detta nu nu är en situation som jag planerar att köpa mej fri ifrån, sa han.

Synd, tyckte jag som annars hade tänkt att vi skulle kunna bärga lite eget. Men som dagen gick mot sitt slut och vi ännu inte hade lyckats hitta en enda klabbe till försäljning sjönk ribban ordentligt. Vi var nu inställda på att stjäla ved och förstod att vi kunde komma att möta den iskalla kossan runt knuten nu igen (den som tar pröjs för allt och visar undertänderna när den pratar). Vi var mycket rädda under hela ”ved-stjälar-aktionen” kan jag berätta.

Nu brinner dock en varm brasa i smedjan igen och jag funderar på att börja baka. I alla fall grilla korv, eller att bara sitta mol tigande och glo rakt in i elden. Det får nog bli det sistnämnda. Den stora uppgiften i morgon är att åka till bolaget i Hemse och kanske, kanske… (men detta har vi inte bestämt oss för ännu) sopa golvet eller diska. Jag säjer, ELLER! Inte både och. Vi börjar komma ner i varv nu.